När semestern närmade sig och vi inte hade planerat mer än en vecka på Gotland och hade sex veckors ledighet framför oss kliade det i fingrarna på mig. Jag har länge velat se Värmland, eftersom jag hört så mycket positivt om naturen där från olika håll, och jag började därför söka efter boende där någon gång under vår semester. Det visade sig vara lättare tänkt än genomfört, eftersom vi satt de sista dagarna innan semestern och det mesta redan var fullbokat eller hysteriskt dyrt. Och så visste jag inte riktigt var i Värmland man kunde hitta den där vackra naturen, så hela planen kändes ett tag ogenomförbar. Men till slut hittade jag ett fint AirBnb utanför Karlstad och tänkte ”äh!” och tog det i tre nätter.

Så vi åkte dit.

Vi tänkte att vi skulle komma iväg hemifrån tidigt på morgonen, var förberedda och packade till och med in i bilen kvällen innan. Självklart kom vi inte iväg förrän vid lunchtid, och med ett över 90 minuter långt lunchstopp på McDonalds i Strängnäs var vi inte framme vid boendet förrän vid femtiden på eftermiddagen. Där oooohade och aaaahade vi över det fina boendet ett litet tag, tömde bilen och åkte in till Karlstad för middag.

Maten var god, men någonting kom inte överens med min mage, så mitt i handlingen av frukost, vid ostsektionen på ICA Supermarket i Karlstad, ville min mage inte ha maten i sig längre. Och jag fick ta Märta i vagnen och springa till första bästa restaurang, slänga in mig själv och min stackars oskyldiga dotter på toaletten, be till högre makter att ingen märkte mig och lyda magen. Fick sedan lämna restaurangen i skam, men med tillräckligt självförtroende att ingen skulle misstänka att jag inte ätit där.

När jag sedan kunde tänka klart igen kunde jag beundra ett sommarvackert Karlstad. Jag vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig, men Karlstad imponerade på mig. Det kändes rent och trevligt och levande.

Sedan är väl allt ganska fint i sommarkvällens ljus.

Efter en hel dag med bilåkande var barnen inte direkt trötta vid läggdags. Så de fick springa av sig på den inte så lilla gräsmatta som fanns utanför stugan.

Vi kunde äta frukost ute på vår egen altan.

Semesterfrukost!

Vi valde att göra som både Google och alla jag någonsin pratat med tipsade om och åka till Mariebergsskogen. Som ett stort och värmländskt Torekällberget, eller ”Värmlands Skansen”, som de själva sa (men utan de exotiska djuren).

Märta var cool i värmen.

Vi tog det lilla sightseeingtåget runt parken och fick höra hur de arbetade för att bevara den biologiska mångfalden och annat bra.

Efter en väldigt varm lunch hittade vi kor! Och en fick vi till och med klappa!

Jag och Nils stod och klappade henne länge länge. Hon fick kli i pannan och klapp på sidan.

Pelle och Märta tröttnade ganska snabbt.

Men vi stod kvar.

Jag älskar kor!

Får är inte så dumma, de heller.

Till slut var vi tvungna att slita oss från djuren och kasta lite boll med Märta.

Och så den dagliga glassen på världens gulligaste café.

Världens gulligaste.

Satte oss i skuggan, för det var typ 30 grader varmt och vi hade glömt vatten (mmmm, bästa föräldrarna).

Men det fanns en badplats, så vi tog ett minst sagt svalkande dopp i Vänern och mådde lite bättre.

Plask!

Sedan åkte vi tillbaka till vår lilla stuga med AC och lagade carbonara och tog en kvällspromenad.

Varför gå själv när pappa har axlar?

Stugan låg precis vid Klarälven och solnedgången låg vackert över björkarna.

Barnen tog promenaden i pyjamas.

Älven var alldeles stilla.

Och solen var långt ned.

Så många mysiga hus låg på den gatan. Jag ville bo i alla! Eller i alla fall göra om vårat hus i stil med deras.

Min lilla familj.

Pelle tog läggningen och jag fick sitta ute i solnedgången och läsa bok.

Sedan spelade vi yatzy och drack vitt vin och hade semester.




























































































































































































































