frkn felicia

Ja, vem är då jag? Mitt namn är Felicia. Så långt är det enkelt. Men jag märker att det blir svårare och svårare att beskriva mig själv med åren. Jag vet inte varför, antingen har jag tappat bort mig själv eller så har jag kanske insett att det inte alltid är så enkelt att skriva ned en personlighet. Jag får använda mig av några sammanfattande ord för att ge mig själv ett sammanhang. Jag är mamma, fru, dotter, syster. Jag är lång, blond, blåögd, vit. Jag är en planerare, övertänkare, skeptiker. Jag är strukturerad, envis, smart (får en ens säga så om sig själv?). Jag är jag, helt enkelt.

Eller så kanske en definieras av sina intressen? Det skulle ju göra det lite lättare, jag vet ju vad jag gillar att göra. Jag gillar att läsa böcker, att lyssna på musik, att fixa och dona i hemmet och i trädgården. Jag gillar att resa, att äta gott och att fotografera. Det kanske inte är världens mest originella intressen, och ingenting jag kommer vinna några priser för, men det är trots allt det jag gillar att göra.

Jag bor i en villa utanför Stockholm tillsammans med min man Pelle, våra barn Nils och Märta och våra katter Otis, Tonks och Winston. Mitt långsiktiga mål är att få till en lantlig sekelskifteskänsla i ett hus byggt på 1990-talet, önska mig lycka till. Husets trädgård är allt annat än modest och där handlar det mycket om att förvalta, rensa och förenkla. Det är 2000 kvm arbete, men som tur är roligt arbete. Eftersom vi inte är speciellt rika och arbetar 100 procent går det här mycket långsammare än vad jag hade önskat, men skam den som ger sig.

Jag tror att det kanske får sammanfatta mig i nuläget. Vill någon veta mer får de läsa inläggen jag skriver. Det speglar mig nog bättre än vad en sådan här stolpig introduktion någonsin skulle kunna göra.

Det här är mitt allra första blogginlägg. Eller ja. Det är det verkligen inte. Det är kanske mitt sjuhundrade blogginlägg. Men det är mitt allra första blogginlägg på den här bloggen. Jag har bloggat till och från i 15 år. Den enda blogg jag lyckats hålla i med någon form av regelbundenhet var den blogg jag skrev under tiden jag gick på gymnasiet. Från min första dag på gymnasiet till studenten. Sedan har bloggar kommit och gått, med olika teman och varierad framgång.

Jag är osäker på exakt vad det var som fick mig att ta steget att starta en ny blogg. En blandning mellan en rädsla att lägga ut för mycket på Instagram, där det är så många som följer mig som saknar samma intressen (jag vet, vem bryr sig, men det råkade vara så att jag gör det), inspiration från att ha börjat läsa Underbara Claras blogg och ett behov av ett kreativt utlopp under min föräldraledighet kanske. Det känns kanske lite safe att starta en blogg också, något som beskrivs som ett döende medie. Det är ingen som kommer tro att jag tror att jag är någon (jag vet, vem bryr sig, men men).

Jag kan nog inte säga exakt vad som kommer att finnas på den här bloggen. Det jag känner för. Inredning, böcker, musik och trädgård lär dyka upp, precis som generella funderingar och tankar kring livet, föräldraskap och annat filosofiskt som jag egentligen inte har någon auktoritet i överhuvudtaget. Jag startade bloggen för mig själv, och jag ska försöka skriva för mig själv också. Vill någon annan läsa mitt svamlande är väl det kul, men jag ska försöka att inte har något mål med den här bloggen.

Vi får se hur länge det håller i den här gången. Det ska bli kul!