Fler julkort i posten, tack

Jag älskar att få julkort! Att någon har tagit sig tiden att antingen hitta ett fint kort (eller ännu bättre, ett fult) på någon kitschig tomte, eller till och med ta ett fint kort på sitt gulliga barn (eller sitt fula barn, alla barn ska få synas på julkort) (OBS! Skämt!), köpt frimärken, skrivit ut adressen, och gått till en postlåda för att skicka en julhälsning. Himla fint! Jag älskar all post som jag inte själv har beställt, i det här samhället där allting finns i mobilen bakom en skärm. Till och med lokaltidningen gör mig glad en gång i veckan. I år har brevlådan ekat tom på julkort, ingen av våra vänner har fått några nya barn de vill visa upp (OBS! Skämt igen!), och ingen har haft tid att skriva ut adresser för hand.

Inte heller vi har haft tid att skicka ut julkort, vilket innebär att även våra vänners brevlådor har ekat tomma. Våra barn har i alla fall inte synts till i dem. Synd och skam, tycker jag. Vi tog lite bilder på barnen, i juliga kläder, på en fårskinnsfäll bredvid en rumsgran, men längre än så kom vi inte. Tur att vi gör en väggkalender till våra föräldrar varje år, så att bilderna kommer till användning annat än för att visas upp för irriterade Instagramföljare som var trötta på mina barn för två år sedan.

Eftersom jag har valt att inte dela mina barns ansikte på den här sidan där vem som helst kan klicka sig in och titta på dem kan jag ju inte heller visa bilderna jag tog. Ni får lita på mig när jag skriver att de var gulliga!

Men precis som jag tidigare har efterfrågat att fler personer jag känner börjar blogga, efterfrågar jag nu att fler julkort skickas! Ni behöver inte skicka dem till mig, om ni inte vill, men att hålla i en tradition som innebär lite ansträngning, lite omtanke och lite paus i scrollandet tycker inte jag vore helt fel. Låt inte julkorten dö ut med våra far- och morföräldrar. Jag vill ha kylskåpet fullt av era barn, och era katter i tomteluvor, och era kitschiga tomtar. Jag vill få ett handskrivet kuvert i brevlådan, med ett riktigt frimärke. Är jag den enda?

Förra året lyckades vi faktiskt skicka ut julkort. Jag har inte hört en enda person vi skickade dem till kommentera det, så de kanske inte kom fram, eller inte uppskattades, eller så tyckte folk bara att vi var pretentiösa. Och det i sig kanske borde avskräcka mig, men tänker nog fasen ta nya tag nästa år och skicka ut julkort igen. Kanske är det någon där ute som faktiskt blir lite glad av att få en kort, precis som jag skulle bli. Och då är det väl ändå värt det.