Vi har kommit till mittemellan-perioden på året. Den där perioden där löven både är gröna och gula, det både är varmt och kallt, där folk går antingen i t-shirt eller med dunjackor, där du fortfarande har varma minnen från sommaren men vet att mörkret snart lägger sig över landet, där julmusten börjar säljas i butik samtidigt som de säljer ut glass för halva priset.

Mittemellan. Även på vår tomt är det ett mittemellan. Leksaker och trädgårdsredskap ligger framme, men förvaringslådan är redo att ta emot dem. Utemöblerna står på altanen, men dynorna är sedan länge inplockade. Lönnarna har gulnat och börjat tappa sina löv, men än blommar det så smått i rabatterna. Jag klär på mig både tjocktröja och vindjacka, men kan ändå gå till äppelträdet och ta mig ett mellanmål.


Jag har försökt fånga det där mittemellanet, men det är svårt. Det är som att det inte vill ge sig tillkänna. Inte erkänna att det finns. Utåt sett ska det alltid vara sommar eller höst. Antingen sol, grönska och skvalpande vågor, eller gula löv, rusk och varma kappor. Men just nu har vi sol, grönska, gula löv och varma kappor. Vad gör man med det?

Jag tycker att jag märker det där mittemellanet i mig själv också. Efter ett år som föräldraledig, en sommar hemma med familjen och ett nytt hus att boa in mig i kände jag mig motiverad när hösten drog igång. Jag är mittemellan det och den oundvikliga dippen och deppen som anländer i takt med mörkret och kylan. Jag står och velar mellan inspiration och lealöshet, mellan en vilja att dra igång projekt och en vilja att lägga mig i soffan och slöscrolla. På morgnarna sätter jag på mig sneakers, men höstjacka.


Så vad gör man åt mittemellan-perioden? Den där förvirrande delen av året där ingenting känns rätt. Du har alltid lite fel kläder på dig, blir antingen för varm eller för kall. Du får dåligt samvete över att du inte är ute och tar tillvara solen, eftersom du hellre vill ligga inne i soffan med en bok. Du köper hem mat att grilla, men kommer på för sent att det är två grader och regn på eftermiddagen. Det är inte höstruskigt eller adventsmysigt, och du kan inte heller sitta ute och fika.



Du gör det du kan göra. Ta långpromenader i solen, men glöm för guds skull inte jackan. Läs en bok i soffan, men öppna fönstret lite. Grilla i två grader och regn, det går det också. Dra igång projekt du inte slutför förrän medeltemperaturen är över 10 grader igen, ingen har väl dött av det. Snart visar sig inte solen på sex månader, och då kommer man sakna mittemellan-perioden också, hur förvirrande den än är.

(Titta vårt hus som tornar upp sig där så fint.)








Lämna ett svar till Susanne Pettersson Avbryt svar