I am pergnut

(Om du inte förstår referensen i rubriken, kolla på den här YouTube-videon.)

Jag är gravid! Nils ska bli storebror! Vi ska bli tvåbarnsföräldrar till två barn under två år! Om allt får gå som det ska, såklart. En ska inte ropa hej förrän bebisen är född och mår bra. Men herregud, vad har vi gett oss in på? Ibland går jag och längtar efter att livet ska sakta ned lite, så att jag hinner få njuta av saker. Ändå bestämmer vi oss för sådan här galenskap. Plutten, som vi kallar denna lilla bebis, är beräknad i slutet av juli. Det innebär att det blir cirka ett år och sju månader mellan barnen, och att vi kommer ha en midvinterbebis och en högsommarbebis. Inte en enda av dem kommer bli sjungen för i skolan och alla kommer alltid vara bortresta på deras födelsedagar. Bra planering och så vidare.

Vi är otroligt tacksamma och glada över att få vara gravida igen, och att det gick så snabbt som det gjorde. Vi är, precis som så många andra, medvetna om att det inte är självklart att kunna få barn. Jag vill bara skriva det innan jag skriver resten, för jag har ett men. MEN. Att vara gravid med ett litet barn hemma är ingenting jag någonsin kommer göra igen. Jag har varit för trött och illamående för att kunna göra egentligen någonting. Jag har inte kunnat ta bajsblöjor, inte kunnat laga mat, inte kunnat städa i någon större utsträckning, inte orkat leka eller ens ta promenader… Om vi har turen att få ett tredje barn någon gång ska de övriga i familjen vara så pass stora att de klarar sig relativt bra själva. Och vara blöjfria.

Jag är väldigt avundsjuk på alla kvinnor som verkar glida igenom sina graviditeter utan någon som helst obehaglig känsla. Med Nils hade jag både foglossning och halsbränna i 20 veckor. Den här graviditeten verkar inte bli enklare. Jag är inne på min åttonde vecka med illamående, senast idag startade jag morgonen med att kräkas i diskhon, och jag har halsbränna i princip varje kväll. Jag är i vecka 14. Det ska bli spännande och se vad kommande 26 veckor har att erbjuda. Det är tur att jag vet att det är värt det.

Med det sagt ser jag, och vi, väldigt mycket fram emot sommaren och att få träffa vår nya lilla familjemedlem! ❤