frkn felicia

He and Olivia probably go for hearty walks in Aran sweaters and his’n’hers chocolate moleskin trousers on Sundays, throwing sticks to their rescue puppy, laughing with their heads thrown back.

You Had Me at Hello av Mhairi McFarlane

Jag gick på Mhairi McFarlanes första bok, You Had Me at Hello, direkt efter jag läst hennes, något tråkiga, andra bok Here’s Looking at You. En kan väl säga att jag ville ha revansch. Och det fick jag! En liten revansch i alla fall. You Had Me at Hello imponerade mer på mig än den andra, även om den inte riktigt når upp till nivån på hennes senare böcker.

Boken handlar om Rachel, som efter tretton år med samma man och under planeringen av deras bröllop inser att han inte är mannen för henne och lämnar deras gemensamma liv. I samband med det träffar hon även sin gamla skitsnygga collegevän Ben, nu gift med en perfekt, blond och petit kvinna, och återupptar kontakten med honom. Hon inleder en stökig singelperiod med hjälp av Ben och sina tre obligatoriska kompisar; den ordnade gifta kvinnan, den stökiga dejtande singeltjejen och den inkvoterade mannen som ”står ut med” alla tjejiga knasigheter som hittas på (varför är det alltid så?). Kapitlen varierar mellan nutid och en återblick till universitetstiden på ett snyggt sätt och i takt med att en kommer längre i boken avslöjas mer och mer om Rachels förflutna.

Fullproppad med klyschor och skriven i jag-form, vilket jag alltid är skeptisk mot om det inte handlar om självbiografier, men väldigt rolig och dryg på det där brittiska sättet som vi alla känner och älskar. Handlingen är helt och hållet förutsägbar, jag kunde förutse varenda ”plot twist” innan de hände, men det fungerar liksom ändå. Det blir ändå en bra bok i slutet och jag känner mig glad och nöjd när jag stänger igen den. Det innebär en förnyad tro på Mhairi McFarlane och att jag kan fortsätta köpa hennes böcker med en vetskap om att jag med största sannolikhet kommer tycka om dem. Kul!