frkn felicia

Den här hösten har inte varit, och är inte, en så kallad smooth sailing. Jag glider inte genom november på en räkmacka. Jag flyter inte på rosa moln och vardagen är inte en barnlek. Jag har skrivit det förut, men mörkret plus stress plus sömnsvårigheter på grund av stress plus köksrenovering plus vabb plus en underliggande förkylning som aldrig bryter ut plus nytt jobb plus en molande huvudvärk på grund av allt det ovanstående är lika med en slutkörd Felicia.

Men. Det är inte bara synd om mig. Inte bara kommer jag snart (inte riktigt så snart som vi trodde, eftersom hantverkaren, till ingens förvåning, redan strular, men ändå) ha ett nytt kök, utan jag har också fått nyheter som innebär att min horribla arbetsmiljö kanske snart förbättras avsevärt. Jag har också en egen liten plan för att överleva hösten, och även om den inte alltid resulterar i att jag är en glad, pigg och trevlig person gör den sitt jobb. Den får mig att överleva. Och det är det här jag gör:

1. Tar alla chanser jag får att starta dagen på det lokala kaféet. Efter lämningen på förskolan går jag dit, beställer en varm choklad och en macka och slår upp datorn. Det är inte så jobbigt att jobba när jag samtidigt kan tjuvlyssna på gubbarna som skvallrar vid bordet bredvid, äta en frukost någon annan har gjort åt mig och titta på något annat än ett beige kontorslandskap.
2. Går och dansar en gång i veckan. De senaste två veckorna har jag inte kunnat gå, för jag läste en gång om en kille som hade tränat med ont i halsen och sedan dött, så jag vågar inte, men så fort halsen är helt bra igen är jag tillbaka. Det har blivit min heliga tid, där jag gör någonting helt för mig och där jag inte behöver, eller kan, tänka på något annat än koreografin.
3. Tänder kaminen på kvällarna. Även om det oftast tar längre tid att få igång elden än vad jag sedan får sitta och njuta av den är det en humörhöjare att ha kaminen igång. Bara det faktum att ljuset och värmen drar till sig alla levande varelser i huset och att det helt plötsligt ligger barn och katter i hela vardagsrummet är så mysigt att jag ibland glömmer att vara lättirriterad.
4. Sänker kraven på mig själv. Här sparkar jag in öppna dörrar till höger och vänster, men jag har verkligen behövt ha rimliga förväntningar på mitt föräldraskap den här hösten. Jag har inte varit världens bästa mamma, det har jag inte. Min ork har inte riktigt räckt till, helt enkelt. Det har kanske blivit något fler filmer, lite mindre pyssel, ganska mycket mindre tålamod och ganska många fler förlåt med tillhörande förklaring. Det får vara okej. Snart är det advent.
5. Har sköna kläder på mig. En liten sak, men ack så viktig när jag redan är trött och irriterad. Jag vet inte om jag har haft på mig jeans en enda gång de senaste veckorna. Ingenting kan jag göra mig så irrationellt arg som jeans som skaver in i magen. Det har väl inte varit min snyggaste höst, och jag kommer inte utses till Sveriges bäst klädda i år, men nu handlar det ju om att överleva.

Med hjälp av det här, tillsammans med så många bad, böcker och chokladkakor jag kan komma åt, överlever jag förhoppningsvis till första advent.