frkn felicia

Som vi alla vet älskar jag listor. Det är lite av min grej. Vissa har ansiktstatueringar, vissa skaffar elva barn, vissa flyttar till Australien och börjar surfa, jag gör listor. Just den här listan har jag stulit från Amanda Ekström, och den handlar om hur denna dimmiga och blöta höstmånad har varit.

Månadens jobb

Den här månaden har jag bytt jobb. Jag har avslutat och lämnat över på mitt gamla jobb, fått en avtackning och många varma ord och kramar från människor jag har delat delar av mitt liv med de senaste tre åren. Det är alltid vemodigt. Jag har känt mig skör, och ångrat mig minst en gång i timmen. Och så har jag börjat ett nytt jobb, fått en ny dator och en flashig mobil och ett passerkort till nya dörrar och nya korridorer. Känt mig liten och utanför och efter. Det är svårt med internet, för jag kan inte vara helt öppen här, tänk om min arbetsgivare skulle hitta hit, förstå att det är jag och läsa. Men saker och ting är inte som jag önskade. Och jag, som alltid har haft lätt för att stänga av och inte bry mig om jobbet när jag kommer hem, ligger nu vaken långt in på nätterna och oroar mig. Jag trodde att jag skulle få bli mig själv igen, men sanningen är nästan tvärtom, jag känner inte ens igen mig själv.

Månadens extra

Att få bli bjuden till Hamburg över en helg av Pelles jobb kan väl ändå kallas extra. Tyvärr fick vi inte ta med barnen, och eftersom vi aldrig har lämnat dem så länge båda två var det mycket ångest och många många tårar inblandat, men ostörda nätter, hotellfrukost, shopping i Hamburg, stadsvandring i Lübeck, promenader genom bokskogar och att få avsluta sina meningar var ljuvligt. Mer om det senare, såklart.

Månadens festliga

Förutom den spektakulärt svenska firmafest som ägde rum i Hamburg, och som av någon kanske hade kallats festlig, har jag och Pelle firat vår treåriga bröllopsdag. Det gjorde vi på Melt Bar i Stockholm, som jag rekommenderar alla som inte är creeps att gå till någon gång (för personalens skull). Det är en 1920-tals speakeasy med tillhörande burlesque och shownummer. Otroligt roligt, och något helt annat än att gå på den sedvanliga krogen med servitörer med upprullade skjortärmar och mustasch som serverar Biff Rydberg till män som älskar att prata om jakt och skillnaden mellan olika ölsorter. Jag har till exempel aldrig sett ett par så små stringtrosor på en man, och får ni inte lust att gå dit av det kanske ni inte ska gå dit.

Månadens tv

På Spåret. Alltså sue me, men jag älskar På Spåret. Första avsnittet tog jag två av städerna på tio poäng, alltså innan de tävlande lagen, och ingen annanstans får jag både leva ut min illa dolda inre besserwisser och bli så ödmjuk som den timmen på fredagskvällarna.

Månadens plagg

Mina nya orangea Dr Martens i mocka som jag fick av Pelle i läderbröllopspresent. Jag ska bara våga gå in dem först.

Månadens böcker

I oktober har jag läst Jane Eyre av Charlotte Brontë (en av mina favoritböcker genom tiderna, och en perfekt höstbok), The Guernsey Literary and Potato Peel Society av Mary Ann Shaffer (herregud, vilken liten pärla till bok) och The Silent Patient av Alex Michaelides (också jättebra, det var länge sedan en bok överraskade mig så mycket). Just nu läser jag Sunset Swing, den sista boken i Ray Celestins City Blues Quartet, och den är, precis som de tidigare tre, helt omöjlig att lägga ifrån sig.

Månadens scen

Jag och Nils gick på Humlan Djojj Räddar Blomsterängen på Estrad i Södertälje. Jag visste ingenting om Humlan Djojj och hans vänner innan, det är någonting de har tittat och lyssnat på på förskolan, men det var jätteroligt! Det var roligt att få åka iväg bara vi två och gå på musikal, äntligen börjar barnen komma upp i den åldern att de faktiskt har utbyte av sådant, och det var jätteroligt att få ta del av någonting som han visste mycket om och jag inte hade någon koll på. Han berättade för mig vilka alla var och jag fick nöjet att få lära mig någonting av mitt barn. Han sjöng med i låtarna och jag försökte hänga med.

Önskningar inför kommande månad?

Att min jobbsituation löser sig. Det tar alldeles för mycket energi och plats i livet för min smak. Förlåt arbetsgivare, men jobbet är ett onödigt ont och ska göra så lite intrång i livet som bara möjligt. Jag önskar också att renoveringen av köket, som drar igång under november, kan få ske relativt smärtfritt och att jobbstrul, renovering och det faktum att den mörkaste perioden på året drar igång nu inte golvar mig totalt, utan att jag kan få behålla någon liten smula energi.