frkn felicia

Jag är inte känd för att vara en finsmakare. Varken när det kommer till kläder, mat, litteratur eller vad som kan ses på en skärm. Jag klär mig framför allt i kläder från H&M, Lindex och Ellos, eller helt enkelt kläder från Vinted eller second hand-butiker. Jag äter helst chili con carne på burk eller kycklingkalops eller potatis- och purjolökssoppa. Jag läser det jag känner för, allt från fantasy till Jane Austen. Min favoritserie är Vänner och jag försöker fortfarande få min man att se Glee med mig.

Och detsamma gäller filmer, tyvärr. Här kommer ni inte att hitta en lista full av svåra dramafilmer från Tjeckien och obskyra skräckfilmer från Sydkorea. Här kommer snarare en lista som ingen filmvetare, kulturskribent eller recensent någonsin hade varken hållit med om eller ens accepterat. Men eftersom jag är fullt övertygad om att det inte finns någonting som heter bra eller dåligt inom kulturen tänker jag stå för den.

Här kommer mina tio favoritfilmer, utan inbördes ordning.

1. Moulin Rouge. Genialisk film av Baz Luhrmann. Stökig, explosionsartad, urspårad, vacker, sorglig och fullproppad med bra musik och bra skådisar. Anledningen till att jag hela livet kommer att bära en djup förälskelse i Ewan McGregor inom mig. Med jämna mellanrum behöver jag lyssna på filmens version av Roxanne, och gör så, på hög volym.
2. Jojo Rabbit. En film av Taika Waititi. Var helt golvad när jag hade sett den på bio första gången. Lika rolig som den är förkrossande. Vet inte om jag kommer att klara av att se den igen, sedan jag fick barn. Men alla behöver ha sett den minst en gång i livet.
3. Lord of the Rings 1-3. Ja, de får dela plats. Peter Jacksons mästerverk och han borde ha gått i pension efter dessa (nämn inte The Hobbit-trilogin för mig, jag får utslag). Beroende på vilket humör jag är på passar de tre filmerna olika bra, men ingenting får mig att känna mig så hemma som Cate Blanchetts röst till en helt svart skärm.
4. Jane Eyre. 2011 års adaption, med Mia Wasikowska och Michael Fassbender. Otroligt mörk och dimmig och gotisk. En par stämningsfulla timmar med egentligen ganska ocharmiga karaktärer och engelskt fulvackra omgivningar. Jag vet inte varför den här filmen har satt sig så djupt i mig, men så är det.
5. Bridget Jones’s Diary. Behöver jag ens säga något här? Renée Zellweger gör en Oscarsvärd insats som Bridget, trots att hon inte är alls så tjock som de låtsas. Jag kan se den om och om och om igen. Min favoritdel är ”OI! The mic’s not working…” som leder fram till ”…one of the top thirty books of our time”. Äj, men fantastiskt. Vrider mig i plågor varje gång.
6. Frozen 1-2. Ja, men okej, jag sa ju att det inte skulle vara någon ”fin” lista. Sue me! Jag älskar Frozen-filmerna. Jag tycker att de är smarta, snygga, mysiga och Love is an open door är typ den bästa duett som sjungits sedan Summertime med Louis Armstrong och Ella Fitzgerald. Stort plus för att ha castat Kristen Bell och Idina Menzel.
7. Harry Potter 1-8. Jag behöver sätta Harry Potter på den här listan. Inte för att jag tycker att de är de bästa filmerna jag har sett, de är snarare irriterande avvikande från och odetaljerade i jämförelse med böckerna, men de är mitt hem. Det är Harry Potter jag sätter igång när något jobbigt har hänt, eller när jag är överväldigad, eller när jag behöver få känna trygghet. Därför får de räknas som favoriter.
8. Notting Hill. Gud vilken mammig lista det här börjar bli, det saknas väl bara att jag placerar hit Sex and the City The Movie och sedan kan jag gå direkt till fängelset utan att passera Gå. Men Notting Hill är, och har alltid varit, en stor favorit. Också en av mina bästa comfort movies, med Hugh Grant och Julia Roberts och London och Elvis Costello och allt som är bra med världen.
9. The Big Sick. Nu lägger jag till en film på listan som jag bara har sett två gånger, men den var en direkt succé, om målet var att göra mig nöjd. Det är en romantisk komedi, inspirerad av skådespelarens egen relation. Älskar den. Hatar att den inte finns på en enda streamingtjänst (som jag tycker är värd att betala för).
10. About Time. Den enda film jag har valt som har fått Pelle att börja gråta. Det är den perfekta filmen. Punkt slut.

Vad tycker ni för övrigt om min snajdiga AI-genererade bild till det här inlägget? Jag vet inte om min favorit är Of the Lorld the Rings Rünes (?) eller mannen som håller om kvinnan och bara försvinner upp i vad som mest kan liknas vid en brun Trump-frisyr eller den stora kaninen över ordet (?) Ledrice. Tänk va, att AI snart kommer kunna ta våra jobb.