Vackert, till skillnad från mitt humör

Jag tänker att jag passar på att skriva här medan jag har inspiration och tid. Jag får fortsätta fundera på hur jag ska hantera mina sociala medier, min benägenhet att över-dela och integritetsfrågor senare. Och eftersom jag precis har tittat igenom sommarens bilder, i ett desperat försök att återskapa en känsla av värme, ledighet och tillfredställelse, blir det en redogörelse av vår första dag på Gotland. Jag har ju inte uppdaterat varken Instagram eller bloggen med bilder från våra senaste eskapader, och jag inbillar mig att det kanske finns en och annan mor- och farförälder där ute som är lite nyfiken på hur vi har haft det. This one is for you.

I somras åkte vi som sagt till Gotland en vecka med min syster och hennes sambo, och min mans bror. Av någon anledning (exempelvis att biljetterna nästan var slut när vi kom på att man behöver ta färjan till Gotland) bestämde vi oss för att ta dagens första färja, som avgår vid 06.25. Vi bar sovande pyjamasbarn till bilen och fick för första gången sedan jag slutade gå ut på krogen se soluppgången en sommarmorgon. Det var vackert, till skillnad från mitt humör.

Barnen var väldigt oroliga innan vi åkte på färjan, eftersom det var första gången de skulle åka på en så stor båt så långt. Men väl på färjan var det ju världens bästa grej. Jag, som hade varit kolugn innan eftersom jag har åkt Gotlandsfärjan några gånger, blev däremot hysteriskt nervös när barnen skulle ut på däck och härja. Tänk om de gled emellan staketet, eller en vindpust fattade tag i dem, eller om de började klättra, eller någon annan människa kastade dem överbord? Man vet ju aldrig.

Som tur var var jag inte den enda vuxna som var lite nervös, så vi var många som gick och höll i barnen. Stackarna.

När vi anlänt till Gotland och kört mycket längre än vad vi trodde att vi skulle behöva göra och till slut hittat huset vi skulle bo i (som ni också kan se mer av här) somnade vi allihopa. Märta somnade på väg ned från sängen, som ni kan se.

När alla hade vaknat, eller väckts, åkte vi iväg och åt lunch på ett pizzahak tillika loppis i närheten av vårt boende. Det var lagom mycket Gotland över det stället. Toftalagret och Kråkans pizzeria hette det, och är ett tips för alla lagom svala dagar.

Det var mysigt och pizzorna var goda, men det var så varmt och vi var så trötta, så vi satt mest bara och tittade på varandra.

Pelle tog anställning på plats.

När vi hade fått i oss lite dryck och varsin pizza och insåg att det fanns AC i byggnaden gick vi dock loss på loppisen. Dock endast i okulär mening, då allting var horribelt dyrt och det inte gick att köpa någonting under tvåhundra kronor.

Johan tog tillflykt in i skuggan.

Där stod en häftig van. En ny vana jag har sedan jag fick barn är att ta kort på fordon jag ser. Det är intressant vad som händer i en när man blir mamma.