frkn felicia

Jag har blivit med jobb! Ett nytt alltså. Jag trodde aldrig att dagen skulle komma när någon ville ha en omotiverad, halvtidsvabbande morsa med två barn i förskoleåldern, men det har den. Och jag kunde inte vara gladare! Okej, jag hade nog kanske varit gladare om jag hade fått beskedet att jag kommer att få en hög månadslön utan att behöva göra något jobb alls, men för att det ska hända behöver jag bli högt uppsatt politiker och sedan avgå, och det orkar jag inte. Istället får jag glädjas åt mitt nya jobb som verksamhetsstrateg på en utbildningsförvaltning i en närliggande kommun.

När jag började på min nuvarande arbetsplats hade jag precis varit föräldraledig med Nils, som bara var elva månader gammal när Pelle tog över. Dagen innan jag började på mitt nya jobb hade jag dessutom avtackning på mitt gamla, och jag har sällan känt en sådan ånger. Jag stod där med mina gamla kollegor och fick stor tårta och otroliga vitsord och kände att herregud, vad håller jag på med. Jag var också gravid med Märta, bara några veckor in i graviditeten. Inte den bästa uppladdningen. Att jag sedan stängdes in i ett eget kontor utan några som helst arbetsuppgifter i flera veckor fick mig att tappa sugen helt.

Min arbetsplats visade sig vara en bra arbetsplats till slut, när jag hade varit gravid och föräldraledig en sväng till och faktiskt hade tid och hjärnkapacitet att ta mig an den. Men jag har aldrig riktigt passat in. Scenkonstfrågor, som jag jobbar med nu, intresserar mig inte nämnvärt och jag förstår fortfarande inte riktigt språket, ens efter tre år. Mina kollegor går och ser scenkonst på helgerna och känner till regissörer och tycker att små obskyra dansproduktioner är höjden av konstnärlig njutning. Jag får obehagskänslor om det inte är fullsatt i en salong och har svårt att förstå poängen i någonting som inte har en tydlig handling. Ja ni förstår, jag är på fel plats.

Det finns saker jag kommer att sakna med mitt nuvarande jobb. Kollegor, klämdagar, extra semesterdagar, ett eget kontor, närheten till Storstockholms billigaste loppis, den grekiska restaurangen i närheten… Men det kommer att bli bra för min motivation, livskvalitet och självförtroende att gå tillbaka till frågor jag bryr mig om. Barn och skola. Från och med oktober är jag mig själv igen.