frkn felicia

I helgen blev vi äntligen klara med vår trapp utanför entrén! Vi påbörjade arbetet i början av mars (!), då jag fick ett ryck och bestämde att våren hade börjat, så att vi kunde börja fixa saker igen.

Entrétrappan och blomlådor innan renoveringen. Trappan var vinglig och blomlådorna hade ruttnat, och börjat falla isär.

Jag och Nils rev den högra blomlådan i mars och såhär snyggt (fast ännu bättre, eftersom jag flyttade även på jorden och de överblivna plankorna och det bara var ett hål rakt in under altanen) har det varit sedan dess. Anledningarna till att vi inte tog tag i det tidigare är många, men framför allt handlar det om tidsmässiga och ekonomiska prioriteringar, och en osäkerhet kring hur vi ville ha det. Så att jag började riva i mars kanske var något förhastat. Samtidigt tror jag starkt på att göra saker så att det blir lite jobbigt, för är det något som stör kommer man också avsluta jobbet. Annars är det så lätt att låta det vara.

Vi tänkte först att vi skulle ha en trappa hela vägen, och ta bort räcket framför altanen. Men när jag lyfte frågan om vilken slags handledare vi skulle ha (för med två barn och äldre släktingar kan vi inte ha en trappa utan handledare) orkade vi inte, så vi valde att behålla ungefär samma design, med några modifikationer för att kunna bygga trappan med den metod vi (Pelle) ville.

Och nu står den där! Jag stod för designen och ritningen, och Pelle stod för byggandet. Irriterande traditionell arbetsfördelning per kön, men vi gör det vi är bäst på. Jag skulle faktiskt också kunna bygga en trapp, men Pelle är tusen gånger mer noggrann när det kommer till att saker blir raka och hundra procent stabila och sådant än vad jag är. Och skulle jag behöva arbeta som honom hade jag tappat tålamodet direkt, och hade jag gjort på mitt sätt hade han blivit frustrerad.

Tack vare Pelle är nu trappan så stabil att man hade kunnat bygga ett hus på den, och tack vare mig är den snygg. Vi satte lavendel i nedersta steget och syrenbuddleja i översta. Vi har fjärilar som flyger runt dörren jämt och jag älskar det.

Det tog bara fem månader att bygga två steg.