Dalasommar

Previously on vår familjevecka i olika delar av Mellansverige.

Ett måste för mig när vi hade bestämt att vi skulle åka till Mora var ett besök i Fryksås fäbod. Jag gjorde det klart för min familj att vi skulle dit, oavsett väder, och vi åkte dit, oavsett väder. Fryksås fäbod är en plats utanför Orsa med ”delvis gammal bebyggelse med anor från 1500-talet” enligt Visit Dalarna. Alla bilder från Dalarna man någonsin har sett har tagits i Fryksås fäbod. Så självklart ville jag dit och ta likadana bilder med min egen kamera. Huruvida jag lyckades eller inte tål att diskuteras, men jag gjorde ett försök.

Vi stannade och snabbladdade bilen på vägen dit. Åskmolnen som sakta kom krypande mot oss såg oroväckande ut.

Framme! Ett tag trodde vi att vi skulle kunna åka ifrån åskmolnen, men de följde efter oss.

Dramatiska vyer.

Vi åt lunch och satte oss först ute. För det är väl så man gör i Sverige? Är det sommar sitter du ute, oavsett hur mycket molnen hotar och vinden viskar att regnet kommer.

Till slut fegade vi ur och satte oss inne, och tur var väl det, för fem minuter senare brakade det loss uppifrån. Jag fick också revansch på caesarsallad, och åt en riktigt god.

Barnen tröttnade på att sitta inne, så vi tog på oss regnkläder och gick ut. Men det började åska, och efter Bråvallafestivalen 2014 är jag fruktansvärt rädd för åska (ni vet, när blixten slog ned i tre människor knappt tjugo meter från våra tält), så vi satte oss med filtar under tak och kollade på Alfons istället.

Vyn var borta, ersatt av moln. Ljuset var borta, ersatt av regn.

Åskan drog vidare, men låg hela dagen och mullrade i bakgrunden, så vi vågade oss ut på vägarna för att blöta ned oss rejält andra dagen i rad.

Och sedan letade sig till och med solens strålar ut genom molntäcket, och vyn och värmen kom tillbaka.

Det var så vackert…

…och barnen tyckte att det var så tråkigt. Till slut bara la de sig på vägen och sa ”vi väntar här”.

Jag fotade, barnen försökte roa sig så gott de kunde, Pelle försökte hålla uppe humöret så gott han kunde. Sedan åkte vi tillbaka till stugan.

Titta så vackert vi bodde. Vi bodde i den högra stugan, och satt man på toaletten i den (och det gick ju inte att stänga toalettdörren om man satt på toaletten, eftersom badrummet var så litet) kunde man genom fönstret i ytterdörren se rakt in i ägarens matsal. Och vice versa då. Kul, kan man tycka, men vi är inga exhibitionister, så det tyckte inte vi.

Vi bodde i en liten by utanför Mora som heter Färnäs, och när vi hade kommit tillbaka från Fryksås fäbod tog vi en promenad i området.

Det var helt okej vackert det med.

Falu rödfärg och blomster och fönster och allt var så vackert att jag undrade varför vi inte bor sådär istället, som jag så ofta gör när vi reser iväg och kommer bort från handgranater på granntomter och hovrande helikoptrar och elsparkcyklar och kollektivtrafik och panikslagna inlägg i den lokala Facebookgruppen så fort någon hör en smäll.

Det hade ju varit något att bo där hundkexen växer i gärdsgården och husen är från 1800-talet och barnen kan leka på gatan utan att vara rädda för att bli nedmejade av postbilarna, som susar förbi så ofta att man undrar hur mycket grannarna kan beställa hem egentligen.

Och Nils hade nog kunnat tänka sig att flytta dit enbart för bilarnas skull.

Och medan jag gick och funderade på om vi kanske skulle ta vårt pick och pack och flytta till Dalarna tornade åskmolnen än en gång upp sig över oss.

Otroligt dramatiskt.

Märta tog det säkra före det osäkra, och satte på sig simpuffarna (som hon helst gick och bar på hela resan). Vi hann bli blöta och torra igen under promenaden tillbaka till stugan, där vi åt middag och packade ihop oss inför hemresan.

Eftersom det var den sista kvällen innan hemresa lyxade vi till det med ostbågar och Frost på iPaden, hela familjen (okej, det är kanske att ta i, Märta satt still i en kvart, sedan sprang hon runt och packade upp nyligen nedpackade kläder och leksaker, slängde böcker i toaletten, ställde sig framför iPaden, tog våra mobiler och sprang iväg och ”ringde mormor” och kastade ostbågar på golvet). Sedan gick vi och la oss samtidigt och det var länge sedan jag sov så många timmar i rad.