Just Last Night

I notice, once again, that company that’s not the right fit for you is so much lonelier than being happily alone.

Jag har börjat jobba igen efter semestern, och i min ut-och-in-och-bak-och-fram-vända värld betyder det att jag också är igång med läsningen igen. Jag startade starkt med Mhairi McFarlanes Just Last Night. Det är den femte boken av Mhairi McFarlane jag läser, och jag har älskat nästan alla. Vilket ger lite kraft åt min ståndpunkt att det här är hennes bästa bok hittills.

Just Last Night är svår att beskriva utan att avslöja saker om handlingen som man inte vill veta innan man har börjat läsa boken. Men vi får följa Eve, som är en del av ett gammalt och nära kompisgäng på fyra personer. De är varandras familj utanför familjen, och delar väldigt mycket historia med varandra. Efter en helt vanlig kväll på puben tillsammans, för visst har jag nämnt att allting i Mhairi McFarlanes böcker är otroligt brittiskt, förändras dock allt och vi får följa med på Eves resa att hitta den nya normala.

Det är en bok om vänskap och sorg, om förlorad kärlek, ny kärlek och lögner. Om katter, öl och quiztrivia. Det är en romantisk bok och en ”chic lit”, men det är samtidigt absolut inte en romantisk bok och så mycket mer än en chic lit. Mina ansiktsmuskler fick arbeta hårt under läsandet som ett resultat av alla känslor som väcktes. I slutändan var det kanske en och annan tår som slapp ut, men vad gör väl det om hundra år. Det är sällan det skrivs platoniska kärleksböcker, vilket kanske inte är så konstigt, men också är jättekonstigt. Vänskap, bra vänner, dåliga vänner eller bristen på vänner, kan ju påverka våra liv oerhört mycket.

Mhairi McFarlane skriver i vanlig ordning gripande och bra och roligt. Hennes torra brittiska humor går rakt in i mig och i den här boken skriver hon också så att sorgen känns. Jag kan inte beskriva det på något annat sätt än att hon skriver på ett sätt som både får det både att klia i fingrarna på mig och får mig att bli avundsjuk.

Jag rekommenderar boken till alla som någonsin har haft en vän.

Lämna en kommentar

Felicia i det gula huset

Här skriver jag av mig. Om hus inredning trädgårdsarbete barn jobb och allt tråkigt roligt fint fult som händer och inte händer i livet.