frkn felicia

Åh, vad det var sorgligt att läsa Matthew Perrys memoarer med vetskapen om hur han dog i huvudet. Det känns nästan konstigt att ge boken en recension överhuvudtaget, med tanke på innehållet. Matthew Perry verkar ha varit en mycket olycklig man, med ett stort bekräftelsebehov och en ännu större beroendeproblematik. Det sista han behöver, förutom fler droger uppenbarligen, är att en massa människor tycker till om och dömer honom för misstagen han begått och livet han har levt. Men Matthew Perry finns inte mer, och om man har läst boken förstår man varför.

I’d change places with all of them in a minute, and forever, if only I could not be who I am, the way I am, bound on this wheel of fire. […] I would give it all up not to feel this way.

Memoarerna är en, ibland brutalt, ärlig, och samtidigt inte så djuplodande, inblick i en av vår tids största sitcomskådisar. Boken lyckas vara rå och utlämnande, samtidigt som den är ytlig och ogenomtänkt. Matthew Perry beskriver sin barndom som skilsmässobarn med ett stort omättat bekräftelsebehov, som snabbt och tidigt förvandlades till ett alkohol- och, senare, drogmissbruk. Hur det var att leva med missbruket som en av världens bäst betalda skådespelare, och vad det gjorde med hans kropp, psyke och pengar. Det hade varit väldigt intressant att gå in på djupet varför han inte kunde hålla sig nykter och drogfri, och även om vi får små glimtar av självinsikt här och där var det antingen så att han inte ville dela med sig av det djupaste på riktigt, eller inte hade kommit till insikt om allting än själv.

I don’t have another sobriety in me. If I went out, I would never be able to come back. And if I went out, I would go out hard. I would have to go out hard because my tolerance is so high.

Jag tycker att det är svårt att läsa memoarer, eftersom de ofta, och speciellt i det här fallet, säger emot sig själva, är röriga och kräver en viss förförståelse. Det är inte konstigt, författaren är inte en författare och är oftast inte tränad i att berätta en sammanhängande och logisk historia. De ska berätta om sina liv, och livet är ibland rörigt, ologiskt och två saker kan vara sanna samtidigt. Matthew Perry kan ha känt att hans mamma alltid älskat honom mest i världen och alltid satt honom först, samtidigt som han känner sig åsidosatt av henne och som att hon inte gav honom tillräckligt med uppmärksamhet. Det är fullt möjligt, men det gör sig inte så bra i en bok. Jag vill skrika ”BESTÄM DIG!” och göra ordning av kaoset som är innehållet i denna bok. Den hade helt enkelt behövt någon som sa ifrån, vilket ironiskt nog stämmer in på hela Matthew Perrys liv.

And not only do I have the disease, but I also have it bad. I have it as bad as you can have it, in fact. It’s backs-to-the-wall time all the time. It’s going to kill me […].

Jag vet inte om jag ska rekommendera den här boken eller inte. Som bok är den helt enkelt inte speciellt bra, och den känns sorglig i ljuset av hur Matthew Perrys liv slutade, ensam och neddrogad i en bubbelpool, men den är också en intressant inblick bakom kulisserna på Friends och i livet på en missbrukare med oändligt mycket pengar och kändisskap. Även om Matthew Perry kan framstå som arrogant och skrytsam i sina memoarer, är det uppfriskande att läsa något som kanske bara helt enkelt är… ärligt.

I want to keep learning. I want to keep teaching. Those are the grand hopes I have for myself, but in the meantime, I want to laugh and have a good time with my friends. I want to make love to a woman I am madly in love with. I want to become a father and make my mother and my father proud.

Vila i frid, Matthew. Nu är du fri på riktigt.