frkn felicia

Min svärmor har varit listig den här sommaren. Hon har både skaffat valp och kattungar. Gissa vilka som kommer hänga där varje chans de får? Precis, jag och min syster! Men också barnen, vilket kanske egentligen är roligare för min svärmor. Vi var där för ett tag sedan och fick träffa alla små gulliga varelser för första gången, och vad mysigt det är att få gosa med bebisar, oavsett art.

Jag hade såklart med mig kameran, för inte missar jag en möjlighet att få fota valpar och kattungar.

Medan Nils är en tydlig kattperson och hälsosamt skeptiskt till allt vad hundar heter är Märta en riktig djurvän, oavsett vilket djur det är. Första mötet med lilla beaglen Ludde var en succé.

Det blev lite jobbigt ibland, när Ludde inte förstod den tydliga stopp-min-kropp-signal som de har fått lära sig på förskolan, och till slut tjafsade de nästan som syskon. De var väldigt glada i varandra, tills Märta inte ville mer och Ludde fortsatte retas, tjafs, och sedan lek igen. (Om ni hundrädda får panik nu vill jag förklara att vi såklart alltid var med, och när barnen var såhär nära hunden var det alltid en vuxen som höll i kopplet.)

En promenad som avbröts hela tiden av att Ludde ville leka med barnens leksaker.

Lika bra att leka själv också, då!

Och så en paus för gos med matte.

Filippa och Victor kom förbi som en del av en pågående övertalningskampanj för att få Victor att gå med på att ta hem en av kattungarna.

Kolla så små! Bara två veckor gamla. Det var nästan läskigt att röra dem.

Filippas favorit, som trivdes hos dem båda.

Min favorit, som skrek hela tiden och jättehögt. Det ska vara lite personlighet i dem.

Nej, men det är för mycket för mitt hjärta. Jag behöver åka tillbaka och träffa dem igen, innan de blir vanliga stora katter som inte får plats i en hand längre. Sådana har jag tre av själv, och det är tyvärr inte alls lika gosigt.

Sedan tog sig barnen ett dopp i poolen tillsammans med farmor, vi andra satt runt och kollade på när barnen visade att de kunde flyta, och nå till botten, och spruta vatten på varandra och koka kaffe, och Ludde tog sig an ett par tofflor.

Helt slut efter valplek, kattgos, bad och värme somnade Märta hos farbror i skuggan. Trots att klockan var sent såg det så mysigt ut att vi lät henne sova. Det fick vi betala för på kvällen sedan, när hon var vaken till elva.

Barnen ville testa vattenpumpen.

Märta gav upp efter inte en så lång stund, men Nils fortsatte kämpa tills det kom vatten.

Vi tog bäverstigen till vattnet, men såg inga spår av bävrar i år.

Och sedan ett kyligt kvällsdopp för alla utom jag, som stod bredvid och fotade.

Jag har sagt det förut, jag kommer definitivt att säga om det, och jag säger det igen – aaahhhh, svensk sommar.