frkn felicia

Idag regnar det. Det är sexton grader, men min app säger att det känns som elva, på grund av vindbyar på upp till elva meter per sekund. Det tog lång tid att komma iväg till förskolan imorse. Min ettåring var trött efter en helg med mindre sömn än vanligt, och min treåring ville inte ha på sig regnkläder utan sa bestämt att ”jag vill ha sommarkläder på mig!”. När regnkläderna väl var på, med lite hjälp av argumentet att de faktiskt ska leka utomhus och kan hoppa i alla vattenpölar de vill om de sätter på sig stövlarna, och vi kom fram till förskolan visade det sig att avdelningen redan hade gått in. Jaha. Livet känns ganska långt ifrån en varm midsommarkväll bland prästkragar och gärdsgårdar. Men i fredags hade vi precis en sådan midsommarafton.

Vi var för en gångs skull i tid och hann till och med ta lite bilder på barnen i sina fina midsommarkläder under äppelträdet.

Vi möttes upp vid Årsta havsbad, där det firades med picknickfiltar, en oändlig sockervaddskö och dans runt midsommarstången. Vi dansade inte. Jag hade kunnat tänka mig det om barnen hade velat, men de såg skeptiskt på medan vuxna människor hoppade runt som grodor och sa ”tack, men nej tack”. Rimligt, tycker jag.

Det var mycket folk.

Vi har nästan inga bilder ihop, jag och mina barn. Eftersom det är jag som fotar, för det mesta, blir nästan inga bilder på mig. Ett nytt livslöfte är att försöka be någon ta bilder på oss i alla fall vid högtider och firanden. När barnen är vuxna och inte sitter i mitt knä längre kommer det vara fint att se tillbaka på, och när jag en dag inte finns längre kan det vara ett sätt för dem att minnas.

Vi hade med picknickkorgen från Pelles mormor och morfar, fylld med pastasallad, jordgubbar och kakor.

Moster och morbror anlände, vilket resulterade i lyckliga barn.

Min nya, helt revolutionerande och uppfinningsrika favorit i picknickkorgen – uppskurna jordgubbar, nektariner och vindruvor i en matlåda. Kan inte förstå varför jag aldrig har gjort så förut. Gott för alla ju!

Somliga hade svårt att sitta still.

När vi ätit upp maten, tröttnat på att borsta myror från filten, gett upp tanken på att kunna få sockervadd och dubbelkollat med barnen om de verkligen inte ville dansa runt midsommarstången (”nej tack”) åkte vi vidare. Titta vilken idyllisk liten plats på jorden vi fick fira midsommar på!

Glada, trots mulet väder!

Jag var där! I en ny klänning från & Other Stories, som jag älskar.

Små öar av min favoritblomma. Behöver få till det här på våran tomt också, så fort det bara går.

Framför stugan låg en liten å, och jag var tvungen att gå ifrån för att titta på den.

Helt okej fint.

På med skor. Och av med skor. Och på med skor. Och av med skor. Och det måste göras själv, eller ”VÄJ” som Märta skriker.

Grilla med morfar och hålla behörigt avstånd, eftersom alla vuxna tjatar om hur varm grillen är hela tiden.

Barnens grilltallrik, med egengjorda grillspett. Det här med varannan köttbulle, varannan korv kanske kommer senare i livet?

Mätt och glad man!

Och så vila lite på maten.

Att morfar hade köpt inte mindre än två radiostyrda bilar imponerade stort på de två grabbarna, tre och fyra år gamla. De fick till och med testa att köra själva, och både de riktiga bilarna och gärdsgården fick sig några törnar.

När batterierna hade tagit slut fortsatte leken inomhus, med de små bilarna.

Sedan kom solen fram på riktigt, och Märta hittade nya vänner att spela krocket med.

Jag försökte få till prästkragar-i-solnedgången-bilder, men blev aldrig riktigt nöjd.

Det borde vara lätt som en plätt, men icke.

Jordgubbar, glass och chokladbollar dukades fram och mina barn åt upp säkert hälften av alla jordgubbar helt själva.

Ljuset en sen kväll i juni.

Sedan hade de flesta åkt hem, eller vidare i ungdomarnas fall, och vi kvarvarande tog en promenad ned till vattnet.

Där gjorde vi några svanföräldrar riktigt oroliga genom att stå på bryggan medan deras ungar simmar närmare och närmare. Kolla så duniga och söta!

Det var väldigt spännande att titta på!

Efter en stor mängd fräsande och uppspärrade vingar fick de med sig sina barn och kunde simma lite längre bort.

”STOPP! HÄR KOMMER NI INTE FÖRBI!”

Inte alls tillräckligt trötta barn efter den långa dagen sprang tillbaka till stugan. Alldeles för trötta föräldrar efter den långa dagen fick lov att springa efter.

Åh, sommar-Sverige, som jag älskar dig.

Barnen fick ostmacka och mjölk till kvällsfika, sedan satte vi på dem pyjamas, satte in dem i bilen och la på varsin filt. Samlade ihop utspridda ägodelar, sa tack så mycket och hej då till alla, satte oss i bilen och körde hem. Barnen somnade på två sekunder, och kunde bäras upp i sängen och fortsätta sova. Vi la oss och slötittade på ett par avsnitt av Sex and the City, somnade och sov till halv tio morgonen därpå, hela familjen.

En mycket mysig, varm och trygg midsommarafton, precis som det ska vara.