frkn felicia

Eftersom jag hade en mer eller mindre medveten bloggpaus under maj, och ni är så herrans intresserade av vad jag gör hela tiden, tänkte jag nu bjuda på ett bildrikt blogginlägg om vad jag gjorde under min frånvaro. Det är en salig blandning av stort och smått och bra och dålig kvalitet, som livet i allmänhet.

Vi sa hejdå till april med en ledig dag, jag och barnen. Vi tog en lång, kall och stundvis blöt promenad i naturreservatet som ligger i närheten, och hittade vitsippor. Barnen ville plocka buketter till sin pappa, som jobbar inom byggbranschen och inte har halvdagar och klämdagar och sådant.

Paus på en sten.

Vi fortsatte trotsa regnet och grillade på valborgsmässoafton.

Sedan anslöt vi oss till kommunens enda valborgsfirande, tillsammans med samtliga invånare i kommunen, kändes det som. Till skillnad från tidigare år fick de eld på brasan, vilket såklart förhöjde upplevelsen något.

Vi har också varit iväg på staycation och firande av min svärfar som fyllde 60 år. Vi bodde på Scandic Södra Kajen, åt trerätters och, i mitt fall, sprang efter rastlösa toddlers.

Treåringen satt så fint och underhöll sig med ett pussel medan de vuxna pratade om vuxna, tråkiga saker. Och det kan inte bara vara jag som får kli i kroppen av att se barn lägga pussel fel? Jag vill liksom gå in och avbryta och göra rätt hela tiden, men det kan man ju inte göra… väl?

Svärfar med sina söner.

Det var ett väldigt fint hotell, men jag blev horribelt matförgiftad. Jag kan inte rekommendera restaurangen på Scandic Södra Kajen. Kände mig konstig redan någon timme efter vi hade ätit, men kriget bröt ut strax efter att jag hade nattat barnen. Som tur var satt Pelle och resten av gänget i baren och behövde inte bevittna det.

Medan alla lyckligt ej matförgiftade människor var nere i hotellfrukosten låg jag och tyckte synd om mig själv och kollade på BBC (älskar att ha internationella nyhetskanaler på när jag bor på hotell).

Slänger in den här bilden också p.g.a. gullrumpa.

Hemma i min egen säng med den dagens enda kost. En vit orostad rostmacka utan pålägg och Pelles hembrända vätskeersättning. Usch vad jag hatar att bli matförgiftad.

Vi testade en tysk version av Pettson och Findus, på svenska. Mmmm, vet inte. Böckerna är bättre.

Vi har jobbat en del i trädgården denna kalla maj. Här hjälper Nils mig att rensa ur en helt igenvuxen rabatt vid växthuset. Hjullastaren fick arbeta hårt.

Märta rensar ogräs i lilla växthuset. Och den som kan komma med ett bra tips på hur man får bort fräken från tomten får gärna hojta till. Pris utlovas!

Vi hade rekordfå vabb-dagar under maj, kanske tre-fyra stycken bara, så vi har gått till förskolan med kepsar i olika stadier av smutsighet och tagit med bilar i olika stadier av trasighet.

Jag har haft mycket att göra, både på jobbet och hemma, och har fått skriva att göra-listor med min snygga Ravenclaw-penna.

Jag har skolkat från jobbet (förlåt, arbetsgivare) och åkt in till stan för att luncha med min pappa…

…och gå till frisören med min syster.

Jag har naturligt lockigt hår i nacken och rakt hår uppe på huvudet, vilket min frisör löste genom att först föna hela mitt hår platt och sedan locka hela mitt hår lockigt. Synd att jag inte har tid att göra det varje dag, men jag var ju snygg i några timmar i alla fall.

Vi har spelat fotboll på gräsmattan.

Och vi har ätit barnens nya favoritfrukost, amerikanska pannkakor. Komplett med grädde, jordgubbar och Nutella.

Vägen till förskolan har blivit vackrare och vackrare för varje dag.

Det har inte Winston blivit. Hans päls klumpar sig så mycket på våren att han behöver rakas, och sedan är han ful i ett halvår innan han blir en fluffboll igen. Som ni ser, oerhört proffsigt gjort.

Jag tröttnade på att det inte fanns så mycket roligt för barnen att göra på tomten, så vi lastade in hela familjen i bilen och åkte och fyllde bakluckan med 400 kg sand och en sandlåda från Biltema.

Nu har vi en egen sandlåda med en stol för vakande vuxen, och jag känner mig som världens smartaste mamma.

Vi tog oss iväg till Bergadagarna på Berga Naturbruksgymnasium (där jag faktiskt har varit i jobbet en gång i tiden). Barnen fick testa att sitta i traktorer och det fick pappan med.

Lunch från Mackverket. Deras kyckling och parmesan-macka är to die for.

Märta fick testa att sitta i en polisbil, men blev så rädd när polisen pratade med henne att vi fick gå därifrån. Är det en liten ligist jag har närt vid min barm?

Stora traktorer!

Vi testade sockervadd för första gången. Inte helt oväntat mycket uppskattat.

Vi klappade får.

Och så rullade vi oss i gräset lite och fick plocka fästingar resten av dagen. Usch, vilket fästing-år det är i år. Om ingen av oss får borrelia i år blir jag förvånad.

Jag och Märta har matchat kläder. Så kul att få klä sig inspirerat! Jag har nog min fashion peak i livet just nu.

Vi åkte och handlade och barnen fick testa på en sådan där hemsk barngrej som finns i varje köpcentrum som tar plats och låter och blinkar och får alla barn att skrika på sina föräldrar att de vill åka den och som alla utan barn undrar varför den ens får vara där överhuvudtaget. Men barnens ansikten när tåget började rulla gjorde allt tjat i världen värt det.

Nils plockade en maskrosbukett till mig på vägen till förskolan och jag skulle in till stan och kunde inte ta hem den, så jag gick och höll den alldeles för länge innan jag var tvungen att lägga ifrån mig den.

Tomten har börjat grönska.

Jag har varit på utbildningsdag på Scandic Grand Central.

Och gått förbi den exakta plats där jag och Pelle träffades för första gången. I kön till den legendariska krogen Sommar, som under några guldår var the place to be.

Det har fikats.

Vi har varit på landet och pappan har tagit reglerna i krocket alldeles för seriöst för att två av deltagarna är under fyra år gamla.

Ett nyfött kid kom framvinglandes mot barnen en varm dag. Vi var oroliga att den hade blivit övergiven av sin mamma, och den verkade inte kunna gå riktigt. Efter ett samtal till viltvårdarjouren la vi ned kidet ungefär där den kom ifrån och höll koll. Några timmar senare kom mamman tillbaka. Nu verkar de ha slagit sig ned på tomten, och är våra nya inneboende.

Vi har ätit glass med min alldeles för varmt klädda smed till bror…

…och gjort hoppvänliga zoner.

En ledig dag tog jag och barnen oss till Hågelbyparken, med medhavd picknick i form av kalla makaroner och korv och ketchup i en liten burk till barnen och Subwaymacka till mamman. Försöker rättfärdiga det genom att tänka att barnen ändå inte kan äta Subwaymackor och att de faktiskt älskar makaroner och korv.

Nils satte sig och tittade på fontänen medan jag sövde Märta i vagnen.

Djuren är halvintressanta, gungorna helt okej, men flygplanet är THE SHIT. Vi hade oturen att vara där samtidigt som en hel förskola, inklusive vårdnadshavare, hade bussats dit för sin sommaravslutning, men till slut fick Nils också köra flygplanet.

Det tog inte många minuter, dock, innan ett barn kom fram, sa ”du vet väl att flygplan har två piloter” och TRYCKT sig ned bredvid Nils i det lilla planet. Nils, God bless him, sa ingenting, utan lät barnet sitta där, körde honom och hans lilla gäng med passagerare som hoppade på efter ett tag till London (efter en mellanlandning i Bajslandet), och lämnade sedan över styret till nästa pilot.

Jag och Pelle fick åka in till stan för lite tillsammanstid och lunch på Basta.

Lite mer fix i trädgården.

En fika och hustitt hos våra vänner, som precis har köpt typ mitt drömhus bara några hundra meter från vårat hus.

Pelle och pappa har satt upp vindskivor på ena sidan av vår gäststuga.

Syrenen har börjat, och slutat, blomma och vår trädgård har blivit, trots sin stökighet, ljuvlig.

Och så har det sovits. Och ju närmre semestern vi kommer desto senare vaknar vi på morgnarna.

Livet händer även när man inte delar med sig av det. Och kanske framförallt när man inte delar med sig av det. Hejdå kalla maj och hej sommar, du är efterlängtad!