Milla

För åtta månader sedan fick vi säga hejdå till Tjabo, min mans hund och en stor personlighet. Den här veckan har vi fått säga hejdå till Milla, hans dotter och en minst lika stor personlighet. Det kom som en överraskning och vi var inte beredda på att behöva vara utan henne alldeles för tidigt.

Milla kom in i familjen samtidigt som jag blev tillsammans med Pelle, och medan Tjabo hade en vänligt kylig inställning till mig, som att han artigt ville markera att jag inte var en del av den riktiga familjen, var Milla värmen själv. Vi tyckte om varandra på ett sätt som jag inte har haft med någon annan hund, kattmänniska som jag är. Och kanske var det det vi kunde bonda över, hon älskade nämligen också katter.

Milla var tokig. Hon var en studsboll, en raket, en stor hund som trodde att hon var en liten hund och skulle sitta i knät. Hon var hundra procent och lite till. Hon fattas oss.

Sov gott, min Millboll. Se till att jaga pappas svans, där ni är.