frkn felicia

Okej, det kan vara att förminska det att kalla det ”en liten påskhelg”. Jag och Pelle hade av någon anledning bestämt oss för att fira båda påskarna, det vill säga påskfirandet med hans familj och påskfirandet med min familj, hemma hos oss. Vi spenderade hela skärtorsdagen och långfredagen med att handla och städa. Vid ett tillfälle, när jag låg på knä och skrubbade listen under köksluckorna medan ett av barnen sprayade ned hela köket med såpaspray och det andra barnet klättrade på min rygg, undrade jag vad vi hade gett oss in på. Kanske vid mer än ett tillfälle undrade jag det. Men vi fick ett rent och fräscht hem och vi fick träffa några av våra käraste. Och det är väl värt lite ömma ryggar och uttråkade barn.

Påsklunch på påskafton. Vi har lite olika traditioner i min familj och i Pelles familj. Pelles familj träffas ogudaktigt tidigt och äter påskmaten som lunch. Sedan följer aktiviteter och middag bestående av grillning och rester från lunchen, och sedan går man och lägger sig i rimlig tid. Min familj träffas på eftermiddagen, när alla har vaknat, planerar inga trevliga aktiviteter alls, utan äter istället middag i en tre fyra timmar, sådär. Lägger sig gör man inte innan 01. Båda sätten fungerar bra.

Äggjakt för alla åldrar på påskafton! Jag hade så höga ambitioner med äggjakten, tänkte mig ett tema, kanske en skattjakt, eller rebusar, men det hanns inte och istället fick alla ledtrådar de löste på under 30 sekunder. Aja. Allt kan inte vara en succé.

Påskhelgen bjöd inte på väder. Istället fick vi på påskafton ta en regnig promenad och titta på ett grått område. Oavsett väder är det här en favoritvy. Och polisbilarna som åkte förbi livade upp dagen med att tända blåljuset för barnen (blir så gråtig av sådant, tycker att det är fint med poliser som försöker skapa tidiga och bra relationer med barn).

Påskdagen bjöd på fler påskägg. Barnen fick under helgen tre påskägg var, mer eller mindre fullproppade med godis. Eftersom ingen av dem kan läsa än kan jag här erkänna att jag och Pelle har ätit upp lite (läs: mycket) av det.

Äggmålning stod på schemat innan middagen. Så okej, en aktivitet hade vi. Om än helt stillasittande.

Mittenägget är ett porträtt av min syster, ritad av hennes sambo. Fint, va?

En helig tradition. Harry Potter-ägget.

Nils, som inte tycker om att rita, kämpade på med att försöka vara engagerad. Hans fantastiska skjorta valde han för övrigt själv. Det är ju en julskjorta, från förra julen dessutom, men han tyckte att den passade perfekt för det var godis på den och jag sa ingenting.

Påskbordet med gula ljus och gula underlägg och orangea tygservetter och målade ägg i hönsäggkoppar och oreda.

Påskbuffé nummer två! Här skiljer sig våra familjer också åt. Pelles familj äter mycket fisk och skaldjur, medan min familj gärna undviker allt som har levt i vatten och ersätter det med prinskorv och kycklingpaj och rödbetssallad.

Tågbanan från 90-talet åkte fram när barnen hade tröttnat på att bara sitta och prata hela tiden. Efter tio minuter, med andra ord.

Min mamma hade gjort påskdessert. Förra året gav jag mig på att försöka göra en morotskaka inför påsk. Det tog alldeles för lång tid för den att bli klar i ugnen, jag fick hålla på sent in på kvällen, när den väl var klar tappade jag den i golvet, började gråta, försökte, med Pelles hjälp, få ihop den igen och limmade fast det med dubbel sats glasyr. Jag la över ansvaret på någon annan i år.

Småsyskon, så roliga! Hon tyckte inte om att mormor gick hem, men istället för att klaga tog hon på sig stövlarna, tog pallen från badrummet och började låsa upp dörren.

Nästa år kanske vi inte har båda påskfirandena hemma hos oss. Men vi fick två fina dagar och en ren list under köksluckorna.