frkn felicia

Det var inte förrän jag skulle börja skriva det här inlägget som jag insåg att boken heter Er tredje man, och inte En tredje man. Helt plötsligt förstår jag titeln. Tror jag. Men Er tredje man är i alla fall den tredje boken i Denise Rudbergs bokserie Kontrahenterna. Ni kan läsa recensionen av den första boken här, och den andra boken här.

Den här boken utspelar sig under sommaren 1941 och beskriver på ett bra sätt hur Tysklands krigsförbrytelser fortfarande var okända, samtidigt som karaktärernas agerande helt avslöjar att författaren vet vad som hände. I likhet med de andra böckerna får vi följa Signe, Elisabeth och Iris, och i likhet med de andra böckerna ska de alla tre arbeta med kodknäckning och signalspaning, men i likhet med de andra böckerna handlar det väldigt lite om deras jobb och väldigt mycket om deras kärleksliv och klänningar. I Er tredje man händer även väldigt lite som kan anses ta historien framåt, de är mest ute i skärgården och badar, eller spelar tennis med rikisar. Det känns som en mellanbok, helt enkelt. En mellanbok med horribel meningsuppbyggnad och bristande grammatik (förlåt, Denise, men har ingen redaktör läst igenom det här innan tryck?).

Jag har också lite synpunkter på handlingen, förutom att den här händelselös men beroendeframkallande.

1. Signe. Nu kanske jag kommer ihåg fel, men hon rekryterades väl också som kodknäckare? Nu jobbar hon endast som hushållerska, och även om det stämmer väl in med hennes självbild som värdelös i alla sammanhang stämmer det inte med den start som karaktären fick. Hon startade som driven och smart, men har utvecklats till en husalv, tacksam över att laga mat till andra och bädda rent hela dagarna. Och är anledningen till det att hennes ägare, eller förlåt, arbetsgivare, har en crush på henne? Hm. Så mycket för feminismen, antar jag.
2. Svartströms chaufför. Okej, nu kommer jag att avslöja saker om slutet av boken, så läs inte den här punkten om du är känslig för spoilers. Men vem som helst vid sina sinnes fulla bruk hade kunnat räkna ut att chauffören hade onda avsikter. Signe blir först sexuellt trakasserad av honom, sedan kommer hon på honom med att spionera ett flertal gånger och helt plötsligt försvinner viktiga dokument från bilen och ingen kommer på att misstänka chauffören som insisterade på att flytta pappren för att de inte skulle vara i vägen? Nej, men snälla. Make it make sense.
3. Elisabeths bröllop. Hon förlovar sig med Dinty för att kunna leva ett fritt liv, och för att han ska kunna göra samma sak, det förstår jag. Men så går hon och kärar ned sig i sin drömprins precis innan bröllopet, och varför ställer hon inte in bröllopet med Dinty? De kom ju överens om att hon var fri att göra vad hon ville om hon blev kär i någon annan. Det enda jag kan tänka mig är att Herr Drömprins kanske visar sig vara rånazist eller spion eller kvinnomisshandlare, och att det då kommer vara bra att de inte har krånglat till det. Eller?
4. VARFÖR FÅR VI INTE VETA VAD DET VAR I KATIS VÄSKA?

Okej, nu är jag klar. Jag brukar avgöra om en bok är bra eller inte genom att mäta hur mycket jag känner när jag läser den. Det kanske är fel, för felsyftningar och dålig karaktärsutveckling får mig att känna en jäkla massa, men med den måttstocken är den här boken ändå ganska bra. Jag vet att rent objektivt är det en okej bok, som bäst, men jag vill ändå läsa mer.