frkn felicia

Vilken fröjd att läsa en bok med ett vackert språk! Det känns som att jag har läst så många lättlästa, eller nästan omöjligt svårlästa, böcker på senaste tiden och det var fantastiskt att få sjunka in i en bok där jag slapp skriva om meningarna i mitt huvud. The Mobster’s Lament är den tredje boken i Ray Celestins serie, The City Blues Quartet, som följer den organiserade brottsligheten och en privatdetektivbyrå i USA under 1900-talets första hälft. Gangsters och jazz, typ. De återkommande karaktärerna i boken är en privatdetektiv vid namn Ida Davis, och Louis Armstrong. Och på ett sätt kan man säga att böckerna följer Louis Armstrong, då de utspelar sig i städerna som han bodde i under åren som böckerna utspelar sig.

På 1940-talet bodde Louis Armstrong i New York, och därför utspelar sig också den här boken där. I ett maffiastyrt New York efter kriget, fyllt av droger och kriminalitet. Många karaktärer i boken är personer som har funnits på riktigt, och förutom Louis Armstrong dyker bland andra Frank Costello, Vito Genovese, Jack Warner och Charlie Parker upp. Och även många av de händelser som utspelar sig i boken har hänt på riktigt, vilket ger boken en nästan obehaglig trovärdighet. Research har gjorts, så att säga.

Boken handlar om att den gamla privatdetektiven, och Idas mentor, Michael Talbots son anklagas för mordet på en mängd hotellgäster, som hittats brutalt mördade på ett hotell i Harlem. Han har ertappats på mordplatsen och ser väldigt skyldig ut. Ida och Michael jobbar för att fria honom och hitta den verkliga mördaren. Samtidigt försöker Gabriel Leveson, en nattklubbsägare, ta sig ur maffian och hitta ett bättre liv för sig och sin systerdotter, men fastnar i ett till synes omöjligt jobb för maffiabossen Frank Costello. Och Louis Armstrongs karriär har börjat dala och han försöker hitta sätt att ta sig tillbaka till rampljuset. Och allt det här vävs samman i en mysigt spännande deckare, där trenchcoats rör sig under de dimmiga gatlyktorna i ett svartvitt New York.

Det var ett tag sedan jag läste dem nu, men jag vet att jag gillade både första och andra boken i serien också. Och jag vet att Ray Celestin har blivit hyllad till skyarna för The City Blues Quartet, så jag kan väl inget annat än att rekommendera den. Det är en spännande, vacker, blodig och smutsig deckare i en spännande, vacker, blodig och smutsig miljö. Och om inte det räcker kan ni läsa en del av den första sidan i boken, för herre vilken inledning:

Come, see the vampires. Watch them lope across Times Square. Watch them jostle and throng as the stars wheel through the night. The hookers and pimps and junkies, the dealers and hustlers and chiselers, the elbow sneaks, the blade-men, the braggarts, the dead pickers, the lush-rollers, the runaways, the stay-outs and layabouts and down-and-outs, the wastrels and the bottom dogs, lured to the heart of the world’s greatest city by its neon blaze, its quicksilver jazz, the promise of a score.