Den här frågan går jag igång på, vilket förvånar ingen som känner mig. Och alla kommer förvänta sig att jag svarar Hermione Granger. Hon är inte bara en karaktär i Harry Potter-böckerna, vilket är en värld jag hade dödat för att få vara en del av, utan också en karaktär som jag delar vissa utmärkande egenskaper med, till exempel en framträdande besserwisser-ådra, och som gifter sig med Ron Weasley, som jag hade den längsta och största crush jag har haft på någon annan än min man. Och på många sätt hade jag velat vara Hermione, det hade varit trevligt att kunna trolla och hade jag inte varit lyckligt gift redan hade jag inte tackat nej till att gifta mig med Ron, det hade jag inte. Men hon är också plågad av ett mindervärdeskomplex, en stress och en ambitionsnivå jag aldrig hade orkat leva med. Det känns också tråkigt att frivilligt ge sig in i ett liv som antagligen är fyllt av krigstrauma, PTSD och döda vänner.
Det finns också en mängd karaktärer jag hade betalat bra med pengar för att slippa vara. Bella Swan från Twilight (tänk vilken mardröm att leva ett liv konstant hungrig, för evigt, och typ inte kunna skaffa vänner utanför den egna halvincestuösa familjen), Frodo från Sagan om Ringen (PTSD, PTSD, PTSD), Feyre Archeron från ACOTAR-serien (inte bara för att jag i sådana fall hade hetat Feyre, utan också för att jag hade varit gift med någon som kallar mig darling, någonting som bara äldre brittiska damer och homosexuella män får säga) och Carrie i Carrie (det säger väl sig självt).
Men Jane Bennet. Ni vet, huvudpersonens storasyster från Pride and Prejudice av Jane Austen. Det kanske är den heltidsarbetande småbarnsföräldern i mig som pratar nu, men verkar inte hon leva ett ganska bra liv? Hon är så vacker att folk vänder sig om på gatan, hon är snäll och trevlig och alla älskar henne, hon är omgiven av en kärleksfull familj och lever ett enkelt men välbeställt liv på den engelska landsbygden. Hon har all tid i världen att läsa böcker, skriva och ta långa promenader. Visst, hon spenderar några tråkiga månader i tron om att den hon är kär i inte gillar henne tillbaka, men hon spenderar dem ändå i London med att gå på baler. Och sedan gifter hon sig med en glad, genomsnäll och snygg ekonomiskt oberoende man och flyttar till en herrgård.
Kanske hade nackdelarna med att leva i början av 1800-talet fått mig att tänka efter en extra gång. Tråkigt att inte kunna fotografera, och att det tar två veckor att färdas mellan två städer, och att man kan dö av en förkylning, och att det är livsfarligt att föda barn och att det inte finns kylskåp. Mamman är ju också en försvårande omständighet här. Men kanske fördelarna ändå väger upp nackdelarna. Så ta fram era broderier, värm locktången i elden och kalla mig Mrs. Bingley!
frkn felicia 
Lämna en kommentar