frkn felicia

De senaste veckorna har jag varit tyst här inne. Jag har varken haft tid eller energi eller inspiration att skriva. Jag har inte skrivit, inte tagit fram kameran, inte gjort mycket annat än det jag har behövt på dagarna och sedan somnat vid läggning av barnen. Men mobilen är ju alltid med, och den har dokumenterat delar av mina senaste veckor. Och här får ni se vad jag har pysslat med.

Det har varit bra väder. Jag har suttit på trappen utanför dörren efter lämning av barn och lyssnat på P3 Musikdokumentär om Ramones och kisat mot solen.

Det har vabbats. Otroliga mängder vabb har det blivit.

Och ibland har jag vabbat barn som har varit för sjuka för förskolan, men för friska för att bara sitta hemma, och då har vi gått till biblioteket. Vi lånade hem alla Halvanböcker som fanns. Som ni kanske ser har jag också klippt Nils hår för första gången på över ett år. Han ville helt plötsligt bli korthårig och med ens blev jag lite sentimental. Skulle vi verkligen klippa av allt hans fina tjocka hår?

Jag och Nils har beskurit äppelträden. Jag klippte och Nils bar grenar till vår elda-i-höst-hög. Bra arbetsfördelning.

Vi gjorde ett andra försök hos tandläkaren. Första gången vägrade Nils att ens öppna munnen. Den här gången gick det jättebra och vi firade med en kafélunch tillsammans. Mys!

En vabb-fredag med relativt pigga barn gick vi och fredagsfikade tillsammans för första gången sedan jag var föräldraledig. Märta vägrade gå hemifrån utan sin gräsklippare, så vi passade på att klippa konstgräset vid cykelgaraget.

Sedan vi flyttade in har vi känt en konstig lukt vid diskmaskinen och skåpen runtomkring. Lukten har blivit extra stark när diskmaskinen har kört och när det har varit varmt har det ibland inte gått att andas genom näsan nära maskinen. Nu när vår diskmaskin gick sönder och vi skulle byta ut den upptäckte vi varför. Ett musbo med mängder av kiss och bajs. Mmmmm, mysigt. Vi tackar oss själva varje dag för våra tre katter.

Utelek med lite mer gräsklippning. Gräsklipparen går varm och det är inte ens säsong än.

Jag trotsade en bojkott och handlade på Ica. Jag har aldrig sett barnbanankorgen så full.

Lite mer vabb.

Och så har jag äntligen fått ta del av min julklapp från Pelle. Jag har velat dreja i flera år och det har stått på min önskelista födelsedag efter födelsedag. Nu äntligen hände det!

Vi åt brunch på Chelas vid Hornstull. Det var autentisk mexikansk mat, och självklart vågade vi inte smaka det de rekommenderade, utan tog de vitaste valen vi kunde. Munnen brann ändå. Men det var gott! Och vi fick churros med chokladglass till efterrätt (även där ignorerade vi deras säkert jättegoda rekommendation). De hade också en toalett som jag älskade. Så fin?

Vi gick en introduktionskurs på tre timmar på Drejstället vid Hornstull och det kändes väldigt… drejigt? Helt rätt i stilen liksom.

Pelle var jätteglad. Och jag med. Det var väldigt roligt att dreja, och det var det första hantverk som jag inte var uppenbart sämre än Pelle på.

Mina alster. Jag kände mig ändå nöjd för ett första försök. Sparade fatet och vasen (till vänster), och de borde gå att hämta ut om ett par veckor. Önskar att jag kunde säga att det var meningen att göra de där linjerna, men det var mina naglar som gjorde att det blev sådär.

Och det var det ni har missat under min bloggledighet.