Det var en gång en mamma som höll på att inreda sitt barns rum. Mamman hade vanligtvis fullt upp och var inte den rikaste av mammor, vilket gjorde att det tog tid. Barnet var väldigt förstående och kanske också för litet för att det skulle spela någon roll. Men en dag fann mamman sig själv med både tid och pengar, och sa till barnet: ”idag åker vi till den stora roliga affären, så får du välja vilken lampa du vill ha i ditt rum!”. Mamman skulle såklart köpa en lampa till barnet, det hade hon ju sagt, men det viktigaste var egentligen att hitta gardiner och en gardinstång, för det hade hon saknat länge.
Mamman och barnet tog med hela sin familj och åkte till den stora roliga affären. De åt mat där, skrattade och barnet fick till och med testa att sitta på en liten toalett i barnstorlek. När de var mätta och belåtna ville barnet välja en lampa. De började gå mot lamprummet, men det visade sig att gardinrummet kom först. Gardinrummet, som mamman hade längtat efter så länge, men som barnet inte visste någonting om. De stannade där länge och letade efter fina gardiner, en gardinstång och fästen att sätta upp gardinstången med. Barnet var tålmodigt, men började längta efter att få välja sin lampa. Det hade ju mamman sagt att barnet skulle få göra. Mamman gick runt länge och letade, men hittade inga gardiner. Och inga fästen. Bara en liten gardinstång hittade hon. Mamman började svettas, och hon undrade om hon inte skulle hitta något mer idag. Sedan såg hon på sin mobil att fästena var slut, och så också gardinerna hon fantiserat om så länge.
Barnet hade haft mycket tålamod i kroppen, men det höll snart på att ta slut. Det kliade i kroppen och ingen lampa hade hen fått välja. Dessutom var barnet tvungen att sitta i en kundvagn, som bebisar gjorde. Barnet frågade om de var klara, sedan frågade barnet om de kunde gå och titta på lampor nu, sedan berättade barnet att nu skulle de minsann gå, sedan sa hen det igen. Och igen. Och igen. Till slut gjorde mamman som barnet sa, men hon gjorde det argt och tråkigt. När de äntligen var framme vid lamprummet hittade barnet sin favoritlampa direkt. En röd, stor, jättefin lampa. Den lyste fint rosa och skulle matcha perfekt med barnets Blixten-bil. När barnet pekade på lampan frågade mamman: ”ja, jättefin, men skulle det inte passa bra med den gula istället? Du har ju rosa väggar”. Barnet förstod inte, den röda var ju finast, varför skulle han vilja ha en gul? Blixten är inte gul. Blixten är röd.
Sedan gjorde mamman något som mammor absolut inte får göra. Mamman sa: ”ska vi se om det finns någon ännu finare lampa här borta?” och gick iväg med kundvagnen, med den ensamma lilla gardinstången i. Och lämnade den röda lampan där den var. Men barnet kunde inte hitta någon lampa som var fin där borta, så mamman och barnet och hela familjen åkte hem med bara en liten gardinstång. Ingenting att hänga den i och ingenting att hänga på den. Och ingen lampa.
När det hade gått ett tag och mamman ännu en gång fann sig själv med tid och pengar åkte de tillbaka till den stora roliga affären. Den här gången hittade mamman både gardiner och fästen, och var inte alls lika arg och tråkig. Men den röda lampan fick fortfarande inte följa med hem, hur övertygande barnet än lät. Mamman bestämde, fast hon hade lovat att barnet skulle få göra det, och tog med den gula istället. Men barnet var inte ledsen länge för det, för hen fick köra vagnen själv, och det var mycket roligare än att välja en lampa.
(Förlåt Nils.)
frkn felicia 
Lämna en kommentar