Dag sex av en riktigt seg förkylning fick vi inte mycket till alla hjärtans dag-firande igår. Jag brukar tycka att det är mysigt att göra något lite extra den 14 februari varje år annars, men efter en hel veckas vabb och inget tillfrisknande i sikte hade jag nästan glömt att det ens fanns något att fira. Jag hade dessutom en viktig dragning på jobbet på förmiddagen, men kunde på grund av smittorisken inte åka in till kontoret, så jag fick köra ut den stökiga och sjuka familjen för att köpa fika under tiden mötet varade. Mycket romantiskt.
Men vi fick fika tillsammans, jag fick äntligen nässpray och Pelle köpte också den årliga röda rosen till mig. Utöver det, lite extra god mat (som ingen kände smaken på eftersom vi alla är täppta i näsan) och jordgubbar doppade i choklad till The Notebook (som vi inte fick se klart för att Märta vaknade och vägrade somna om för att vi inte förstod att hon behövde byta blöja) på kvällen.
Pelle och barnen är såklart mina forever valentines, men efter en veckas vabb och instängdhet tillsammans var kanske gårdagen precis vad man kan förvänta sig. Vi får vara romantiska när snoret har slutat rinna, febern har gått över och kropparna har slutat värka, helt enkelt.
frkn felicia 
Lämna en kommentar