Treårsdagen

Igår blev storebror i huset tre år gammal. Det är inte sant vad tiden går. Det var alltså tre år sedan jag blev mamma och tre år sedan jag genomgick mitt livs första förlossning, som inte var helt lätt. Det betyder också att det var tre år sedan jag fick sova en helt ostörd natt, och tre år sedan det gick en dag utan att jag bytte blöja (inte för att treåringen fortfarande har blöja, men ni förstår), och tre år sedan jag kunde ha på mig en vit tröja. Men det är också tre år av den starkaste kärlek jag någonsin känt och tre år av rent nöje att få se den lilla trollungen växa upp och bli allt vad han är.

Egentligen skulle vi haft det årliga kalaset igår, med specialgjord tårta och allt, men eftersom födelsedagsbarnet fortfarande var (och är) sjukt fick det skjutas på. Vi försökte istället få till en så bra dag som det möjligtvis går att få när man är magsjuk på sin födelsedag.

Kvällen innan pyntade jag och Pelle fint i vardagsrum och kök. Blåste ballonger, satte upp vimplar och dukade borden. Kunde vi inte ha kalas skulle det i alla fall se kalasigt ut.

Dagen började med pannkaksfrukost och partyhattar på.

Pannkakorna, och oboyen (för första gången i livet!), fick hänga med in till vardagsrummet där vi tände en brasa. Där spenderade lillasyster stunden med att klä av granen. Som jag trodde har det blivit en daglig omklädning av granen.

Sedan lite FaceTime med min syster och hennes sambo. Det första Nils frågade när jag berättade att det var hans födelsedag var ”kommer Filippa och Victor då?”. Haha. De är minst sagt populära bland våra barn. Och med all rätta. Den här födelsedagen fick han nöja sig med att se dem genom en skärm, men det livade upp stämningen rejält.

Märta hade Dadda-tofflorna på! Det var en av hennes julklappar från mig och Pelle, eftersom hon älskar Dadda och älskar skor. Nu är de på, i princip dygnet runt.

Sedan tog vi en kort promenad, sjukdomen till trots. Nils hade med sig Zoo-asken som hör till födelsedagsfrukosten. Vi gick ned till det lokala cafét, eftersom Nils specifikt hade önskat sig ”prinsesstårta med en vinbärsröd ros på”. Gullunge. De hade prinsesstårtsbitar och när jag förklarade läget fick jag en ros från deras kyl. Älskar det!

Sedan var det äntligen dags för tårta och presentöppning. Nils åt bara upp rosen på tårtan. Kanske inte så konstigt när man legat i magsjuka i tre dagar, men eftersom ingen annan fick smaka tårtan för ”den är min” gick den till spillo. Möjligt att katterna kanske har smugit åt sig en bit. Synd på en så fin bit tårta.

Sedan lite lek med presenterna. Eller i alla fall en av dem. När han hade öppnat sin Blixten McQueen-bil brydde han sig inte längre om något annat. Då var vi och fikat och de andra presenterna luft och det var bara han, Blixten och bilmattan.

Födelsedagsbarnet fick välja middag och det blev makaroner och köttbullar. Snabbt och lättlagat. Kanske inte det jag själv hade valt, kanske inte det mest inspirerade valet, men på sin födelsedag får man utsätta sina familjemedlemmar för vilken mat man än vill. Så är det bara. Som ni kanske ser var Blixten även med under middagen.

Födelsedagsflaggan stod bland mjölkglas, ketchup och en tom hushållspappersrulle. Vardagsfest.

Självklart fick födelsedagsbarnet även välja fredagsfilmen. Bilar. Vem hade kunnat gissa det? Även lillasyster, som vanligtvis inte brukar få vara med på fredagsfilmen för att hon är för liten, fick se en stund. Hon är dock inte mycket för att sitta still, så hon sprang snart vidare och plockade ned Duplo i sin nya väska (hon älskar skor och väskor, så oerhört intressant).

Efter filmen gick jag, Blixten och en helt slutkörd Nils och la oss. Han somnade med sin nya kompis på kudden och vi kunde känna oss nöjda över att födelsedagen ändå hade blivit rätt bra. Magsjuka till trots.