frkn felicia

Vecka 44 har passerat och det var fullt upp! Även om barnen är för små för höstlov (eller läslov) har vi bokat in oss som att vi var lediga hela veckan (nu var vi ju lediga halva veckan, men ändå). Vi karvade pumpor, handlade fyra kilo godis, klädde ut oss, gick på långpromenader, somnade vid läggningar, hade tacokväll med våra syskon, köpte ny tvättmaskin när vår gamla började lukta bränt, hade min faster och hennes familj över på fika, tände ljus på gravar och i minneslundar, åt en sen middag på Pinchos, somnade vid läggningar, bytte lakan typ fyra gånger, paniklånade min svågers bostadsrättsförenings tvättstuga och satt där en förmiddag, blev bjudna på japanskt mjölkbröd och somnade vid läggningar.

Den här behöver väl kanske ingen förklaring egentligen? Det var Halloween, och låten dök upp i princip i varenda reel jag såg under veckan.

Fick i veckan lära mig mer om Billie Holiday (via P3 Historia jaja), som jag faktiskt inte visste någonting om alls mer än att hon sjöng jazz förr i tiden. Men vilket livsöde. Vilken kvinna. Så otroligt intressant, och sorgligt, att höra att hon startade sitt liv som bordellarbetande 12-åring i Baltimore, sjöng på nattklubbar i Harlem som ung tonåring, satt i fängelse för narkotikainnehav och blev jagad av FBI för sitt politiska budskap (inte minst i den här låten). Herregud.

Såg att Benjamin Ingrosso nu släppt sitt album, Pink Velvet Theatre, men eftersom han har släppt typ sju singlar var det inte jättemycket nytt att höra. Och han gjorde kanske rätt, för de låtar som inte redan var ute som singlar var väl i allmänhet inte jättemycket att hänga i julgranen. Förutom den här. Och Back To You. Lyssna på dem!

Lady Gaga har också släppt nytt! Bara en singel, men ändå kul! Det här känns väldigt 2009 års Lady Gaga, lite back to the roots, vilket såklart är smart, eftersom 00-talet är inne igen (hujedamej). Jag, som var tonåring när Lady Gaga slog igenom, gillar det (kanske av den anledningen?).

Jag har som tradition att se Rocky Horror Picture Show varje år runt Halloween. I år blev det inte så, på grund av tids- och energibrist. Men det är ändå obligatoriskt att lyssna på låtarna, om man inte hinner se hela filmen. Har ni inte sett den behöver ni göra det. Det spelar egentligen ingen roll om det är Halloween eller inte. Det är Tim Curry i korsett och nätstrumpbyxor, en sjungande Susan Sarandon, kannibalism, Meat Loaf på motorcykel, män i små guldiga shorts och allt är hejdlöst skandalöst och opassande.

Nu är det höst på riktigt, fastän temperaturerna ligger på midsommar-nivåer, och då är det dags att ta fram The Smiths-skivorna. Jag älskar The Smiths, men fick nyligen reda på att Morrissey tydligen gjorts flera rasistiska uttalanden genom åren och till och med utåt stöttat ett högernationalistiskt parti i Storbritannien. Jaha. Ännu ett bevis på att man är lyckligare när man inte vet så mycket.