frkn felicia

Tidigare i veckan fick jag upp ett minne på sociala medier. Det var en bild på mig och mina syskon när vi satt och kollade i våra pass på Arlanda. Vi var på väg till London hela familjen, och jag kommer ihåg tillfället väldigt väl. Jag hade precis fått ett nytt pass och bilden var en ny nivå av horribel, vilket jag och mina syskon satt och skrattade åt när mamma tog bilden. Det var senaste gången jag var i London, den stad jag besökt flest gånger. Det var 2014. Tio år sedan. Och jag har längtat tillbaka sedan dess.

Det fick mig att titta tillbaka på resor jag har gjort genom åren. Innan pandemin och barnen reste jag ofta flera gånger per år, och abstinensen är svår just nu, när jag har gjort en utomlandsresa på fem år. Det här är några ställen jag har besökt, men av olika anledningar skulle vilja besöka igen (och en väldans massa bilder jag har tagit på dessa ställen):

VARNING FÖR LÅÅÅÅÅÅNGT INLÄGG!

Paris

Jag har varit i Paris en gång, tillsammans med min mamma, när jag var 16 år. Det var året mellan ettan och tvåan i gymnasiet och jag vet inte varför, men jag minns i princip ingenting av den resan?

Jag minns att jag och mamma bodde på översta våningen på ett litet hotell, med utsikt över hustak och en stökig gata med sopor utspridda på gatan bredvid tomma soptunnor. Jag minns att vi gick in i en galleria som var stor, mörk och nästan tom. Jag minns att vi gick upp för Eiffeltornet, istället för att stå i den flera timmar långa kön till hissen. Jag minns att vi gick förbi en jättemysig engelsk bokhandel och att vi satt ganska länge i solstolar och kollade på några barn som lekte med båtar i en damm.

Jag minns att jag blev besviken på Mona Lisa, som vi halvsprang genom Louvren för att se. Jag minns att jag köpte en Ior-mugg på Disneybutiken på Champs Elysée. Jag minns att jag gick rakt in i en stolpe, en sådan där halvhög stolpe som hamnar precis i skrevnivå om man är lika lång som jag, precis utanför en uteservering, skrek högt och höll mig för snippan medan fransmännen dömde mig och min mamma inte kunde hålla sig för skratt.

Jag minns att jag tyckte att Paris var ganska smutsigt. Men jag kommer inte ihåg vad vi gjorde, vad vi sa, vad vi åt eller hur staden kändes. Hur såg folk ut, vad gjorde de? Hur såg gatorna ut, gick vi eller tog vi kollektivtrafiken? Jag vet inte. Så jag vill åka tillbaka, åka tillbaka och vara uppmärksam och ta in intrycken. Det finns så många som älskar Paris, och jag vill i alla fall kunna ha en egen uppfattning.

New York

Jag och min familj firade jul och nyår i New York mellan 2013 och 2014. Vi var där i tolv dagar, om jag minns rätt, och vilken otrolig lyx att få göra det innan man behöver betala allting själv. Men inte ens tolv dagar är tillräckligt många dagar för New York.

Det var december och januari när vi var där, och temperaturen växlade mellan nitton plusgrader och fem minusgrader. Aldrig har minusgrader varit så kalla som när man går på Fifth Avenue och det blåser från vattnet mellan de höga byggnaderna och in i din själ. Jag hade velat uppleva New York på våren, när Central Park börjar bli grön och det inte är för varmt än och det inte blir mörkt mitt på dagen.

Medan vissa i min familj inte var speciellt imponerade av New York, och tyckte att det mest var högljutt och trångt och smutsigt, älskade jag det. De höga byggnaderna, de gula hysteriska taxibilarna, ett lysande Times Square, de bohemiska lower sides, det enorma Central Park, de samtidigt jättetrevliga och fantastiskt otrevliga invånarna, den slabbiga men goda maten. Mmmm. Take me back, tack!

En av mina starkaste konstupplevelser (och det säger väl kanske inte så mycket, eftersom jag inte har så många sådana) var när jag såg van Goghs The Starry Night på Museum of Modern Art. Jag har aldrig blivit så tagen av en tavla i hela mitt liv? Jag har aldrig blivit tagen av en tavla alls tidigare, faktiskt, och egentligen inte efter det heller. Åker gärna tillbaka och upplever det en gång till.

Jag har heller aldrig i hela mitt liv känt mig så cool som när jag, efter att ha besökt The Guggenheim Museum själv, vinkade in en taxi i regnet, hoppade in och (låstas)vant sa ”Thirty-third and third”, utan att tveka på alla th-ljud. Mmmm, peak Felicia.

Jag vill åka upp i Empire State Building när det inte är mörkt ute. Jag vill ta färjan ut och se Frihetsgudinnan. Jag vill åka ut och promenera i Brooklyn. Jag vill ta min man till Schnippers och äta smashburgare. Jag vill gå runt, olidlig, och säga saker som ”när vi var här sist…”.

London

När det kommer till London är det inte svårare än så att jag vill vara där hela tiden. Det fanns seriösa tankar på att flytta till London för att plugga innan jag gick och blev kär i en kursare på det program jag hade börjat på på Stockholms universitet. Dumma mig. Den förälskelsen höll i sig i några månader tills jag blev brutalt dumpad och efter det var jag för nedslagen och deprimerad för att ta mig utomlands.

Jag har varit i London sex gånger, men det känns som att jag aldrig riktigt har varit i London. Jag har aldrig åkt dit och gjort min research och fått sätta dagordningen och besökt precis de ställena jag vill besöka. Det har ofta varit så att jag har besökt de platser jag redan har varit på. Jag tror att jag har bilder från Trafalgar Square från varenda besök i staden, vilket ju bara inte är nödvändigt när det finns stora delar av staden jag inte ens satt foten i.

Det kanske är därför jag också hela tiden vill åka tillbaka. Jag får liksom aldrig känna mig klar i London. Jag vill tro att det är på grund av något annat än att jag är som alla svennar som kallar sig ”anglofiler” och samlar muggar med olika ”Keep calm and”-motiv och kollar på Morden i Midsomer och minsann kan dricka en pint, i alla fall.

Nästa gång jag åker till London åker jag på våren. Jag har sett sommardagar i London och jag har upplevt det på hösten, jag har frusit och druckit varm choklad och tittat på flera omgångar av julbelysningen på Oxford Street. Men jag har aldrig sett London på våren, när folk är hoppfulla istället för bleka och vädret är några grader över nollan istället för några grader under nollan. Nästa gång ska jag också besöka Harry Potter World, det är nästan en skandal att jag inte har gjort det än?

Edinburgh

Som precis alla som har varit Edinburgh, eller sett en bild från Edinburgh, eller hört talas om Edinburgh, vill jag åka dit (igen). Vi var där med familjen under sommaren 2018 och, det låter som ljug men är sant jag svär, vi hade typ 25 grader och sol hela vistelsen. Det är ju otroligt bortskämt att säga det, men jag var nästan besviken. Jag ville ha det disigt och kyligt och regnigt. Så nästa gång ska jag åka på hösten. Jag tänkte faktiskt se till att åka och fira någon bröllopsdag där med dig, Pelle, bara så att du vet.

Edinburgh är en otrolig stad och jag rekommenderar den till alla med någon form av intresse för någonting överhuvudtaget. Det är kul för alla. Gillar du historia? Perfekt! Gillar du arkitektur? Perfekt! Gillar du Harry Potter? Perfekt! Gillar du litteratur? Perfekt! Gillar du friluftsliv? Perfekt! Gillar du musik? Perfekt! Gillar du foto? Perfekt! Ja, ni fattar.

Hit vill jag åka igen inte för att jag känner att jag missade något när jag var där. Vi spenderade nästan en hel vecka i Edinburgh och hann nog se det mesta, och uppleva staden. Hit vill jag åka igen för att det var en sådan vansinnigt mysig stad. Jag vill liksom visa den för Pelle, och för barnen, och för alla jag känner.

Kolla bara! Vansinnigt!

Tokyo

När jag gick i gymnasiet läste jag språklinjen, som på den tiden var samhällsprogrammet med inriktning språk. På min skola innebar det extra svenska och engelska, valfritt moderna språk (för min del franska) alla tre åren, en kurs i latin och japanska alla tre åren. Vi läste även japansk kulturhistoria och under det andra året fick vi åka till Japan i några veckor, bo hos en värdfamilj och gå i skolan där.

Jag bodde hos familjen Yano i en förort utanför Tokyo, och gick på Senzoku Gakuen, en flickskola med otroligt korrekta standarder och rena lokaler. Det i sig var en upplevelse, men staden! Tokyo! Vilken plats! Ett ställe där urgamla traditioner möter sprillans nya skyskrapor.

Jag var helt beroende av först min lärare och vår guide, sedan min värdfamilj, under resan och kunde inte utforska någonting själv. Jag fick se jättemycket, allt från Shibuya till Kamakura till en spaort i bergen till villaförorterna utanför Tokyo. Men jag hade nog ändå velat åka tillbaka och göra min egen resa. Se inte bara andra delar av Tokyo, utan också Kyoto, Osaka, landsbygden.

Jag är otroligt lyckligt lottad som fick göra den resan, men jag var för ointresserad av Japan och för hemmakär för att riktigt uppskatta det. Jag spenderade en stor del av min tid i Japan med att gråta för att jag längtade hem, och skriva på min blogg att jag längtade hem, och maila min familj för att jag längtade hem. Jag skulle vilja åka dit igen, och ha med mig min familj, så att jag slapp längta hem så mycket.

Manchester

Sist och minst kommer Manchester på min lista. Jag har varit i Manchester två gånger, tillsammans med min bästa kompis som har familjevänner i en förort utanför staden. Men jag vet inte hur staden ser ut? Det är jätteintressant, för jag har stenkoll på vägen från familjens hus till en blomsterhandel som ligger en bit bort, och jag kan berätta vägen till tåget som tog oss in till Manchester. Men hur Manchester ser ut? Ett mysterium.

Det har nog en del med att göra att jag i princip inte har tagit några bilder alls när vi har varit där. Varför vet jag inte heller. Är Manchester så fult att jag aktivt valt att inte fota det? Har vi haft så roligt att jag inte har hunnit fota? Vem vet.

Så jag vill åka tillbaka. Kanske inte på någon lång semester, men kanske stanna någon natt på väg till eller från något annat. Kanske som ett stopp i min drömresa med tågluff genom Storbritannien och Irland? Jag vill få en känsla för den stad jag ändå har varit i två gånger.

Ni ser. Jag har ju lite att göra nu de kommande åren. Några ställen att åka till framöver.

Det finns också några platser jag inte har varit på, men gärna åker till: Oxford, Inverness, San Fransisco, Seoul, Como-sjön, Ligurien, Kenya, Lissabon, Franska Rivieran, Kroatien, Kefalonia, Maldiverna, Nya Zeeland, Hawaii. Ja. Dags att börja spara pengar.