frkn felicia

Numera är ju höstlovet för de flesta känt som läslovet. Inte vet jag varför, kanske en lyckad kampanj från Akademibokhandeln eller engagerade lärare som vill ha en anledning att kunna ge barnen en läxa över lovet, men vem är jag att ifrågasätta uppmuntran till läsning? Det jag har lagt mest energi på i mitt föräldraskap hittills är att uppmuntra mina barn till läsning, utan att få det att kännas som ett måste. Jag har själv hittat så otroligt mycket glädje i, och fått så otroligt stor hjälp av, böcker i mitt liv och jag skulle älska om mina barn kunde få uppleva samma sak.

Med det sagt har jag några tips till er som, likt mig, har barn som är för små för läslov, men som ändå vill läsa för dem! Det här är några (hmm, nåja) av mina favoritböcker för små barn:

Allt med Alfons! Allt allt allt med Alfons! Nils älskar det och jag med. Det har gått så långt att Nils tror att alla som heter Gunilla är Gunilla Bergström. Och han säger godnatt till Gunilla Bergström varje kväll innan han somnar (hur gulligt är inte det, synd att hon inte lever). Mina personliga favoriter är Raska på, Alfons Åberg, Vem räddar Alfons Åberg? och Flyg! sa Alfons Åberg. De är så fina, bara. Utgår alltid från barnets perspektiv och tar barnet på allvar. Lyfter de där små vardagsstunderna som man annars sällan tänker på och är bra skrivna, vilket inte går att säga om alla barnböcker. Läs läs läs!

Och så såklart allt av Stina Wirsén! Vem-böckerna är genialiska, på samma sätt som Alfons-böckerna är det, men de innehåller färre ord och är därför lättare för små barn att ta till sig. Böckerna fokuserar också på vardagsstunderna och utgår från barnets perspektiv. Är det okej att bli arg när någon rasar ens klosstorn, eller avundsjuk när någon har en finare leksak? Kan familjer bråka om städning? Får man bråka med en kompis? Kan man leka med någon som inte kan samma språk? Inte sällan är Vem-böckerna skrivna med glimten i ögat, och håller man utkik finns även små vinkningar till den vuxna som läser. Mina favoriter är Vem är arg?, Vems resa? och Vem städar inte?.

Den här boken läste mina föräldrar för mig när jag var liten så pass mycket att de fortfarande kan citera de första sidorna utantill ord för ord. Jag tror att jag kan de två första sidorna utantill, men jag behöver ett par barn till innan jag är på deras nivå. Både den här och Mamman och den vilda bebin är jättebra, och otroligt fint illustrerade (det är samma upphovsmän som till Max-böckerna). Älskar barnböcker som är skrivna på rim och därför enkla att både läsa och komma ihåg. En illustration från den här boken finns faktiskt i hissen på Astrid Lindgrens barnsjukhus, vet jag tyvärr.

Än så länge har vi inte läst så mycket Astrid Lindgren. Vi har inte så många illustrerade böcker av henne, och Nils (och ännu mindre Märta) är inte ännu intresserade av rena textböcker. Men den här har vi. Också en gammal goding från min barndom. En fin saga om två barn som hittar en drake bland sina nyfödda griskultingar och tar hand om den, eftersom suggan vägrar. När draken i slutet flyger iväg i solnedgången finns det ingen del av mig som inte tycker att det är jobbigt, och Nils kommenterar alltid att jag får ”gråt-ögon”. Mmm, men så råkar det vara.

Den här boken innehåller mycket text, och har man ett något rastlöst eller inte så bokintresserat barn kommer det här inte vara någonting för hen. Men både jag och Nils tycker om den! Den är nog faktiskt roligare för vuxna än för barn. Den är väldigt finurlig, och det går inte att hålla sig för skratt när Andersson kommer förbi och ska hälsa på Pettson mitt i kaoset.

Ja, men den här behöver ju finnas med på listan. Jag kommer ihåg när mina kusiner fick den här boken, de var yngre än mig och jag var nog i den åldern att jag hade slutat tycka att kiss och bajs var roligt och börjat tycka att det var pinsamt. Jag var chockad att de fick läsa en sådan här bok för sina föräldrar! Nu förstår jag att det ger barnen ett utlopp för skitsnack, bokstavligt talat, och att det faktiskt innehåller en hel del nyttig information, till exempel om bakterier. Nils tycker att det är jätteroligt när jag varje gång måste sjunga ”Ekorrn satt på toa, skulle bajsa kottar…”.

En bok med bra innehåll, och en jättefin poäng, vilket gör att jag ändå lägger den på den här listan. Men den är skriven på ett sätt som irriterar mig lite. Jag kan inte riktigt sätta ord på exakt vad som stör mig, dialogen känns ganska naturlig och det är inte direkt dåligt formulerat, men det är något som gör att den är lite svårläst. MEN. Den handlar om ett barn som precis har fått ett syskon och hur mamman är trött och inte har tid och tappar tålamodet, och hur det får barnet att känna sig. En bra påminnelse för oss med flera barn och igenkänning för våra äldsta. Och med illustrationer jag vill sätta upp på väggen.

Mina barn är egentligen för små för den här boken, men Nils älskar den, och vi har väl inte sett någon anledning att inte läsa den för honom. Det är en väldigt faktarik bok om hur barn blir till, så att man slipper få panik när frågan kommer och råka hitta på något om specialkramar eller storken eller annat struntprat. Läser man boken kontinuerligt kommer väl kanske aldrig frågan? Boken är formulerad på ett sätt att barn kan förstå och den är väldigt inkluderande, vilket känns viktigt i den här frågan (det är lätt att det bara blir mamma pappa barn annars). Känns också uppfriskande att ha en bok med spermier på framsidan i barnens bokhylla.

Den här godnattsagan på rim från författarna till bland annat Eva & Adam-serien är väldigt rolig. Perfekt längd och innehåll för sista boken för dagen, och likt mina andra tips är den rolig både för vuxen och barn. Handlar om en familj med typ tjugofem barn som ska få till en nattning, men det känns sådär även om man bara har två barn. Det enda negativa med boken är att man mitt i behöver sjunga Blinka lilla stjärna, vilket är tråkigt för alla som behöver höra mig göra ett försök.

För de riktigt små barnen, det vill säga Märta, är ju ovan nämnda böcker lite väl komplicerade och långa. Men pekböcker är också böcker! Vi älskar Bäbis-böckerna (framförallt Bäbis tittut, Bäbis jobbar och Bäbis kär) och allt med Babblarna (alltså perfekt när man inte vill sätta barnen framför en skärm och ändå ta del av Babblarnas språkutvecklande pedagogik). Roj i affären hittade jag på bokrean tidigare år och den blev snabbt Märtas favoritbok. Hon vet vad som kommer på varje sida och lever sig till och med in i boken (blir låtsasarg när Roj skriker i affären, till exempel).

Det var mina läslovstips till yngre barn! Inga superkontroversiella val kanske, men väl värda en plats på listan.