frkn felicia

Vi hade en helt oplanerad helg den här helgen. Det händer ungefär lika ofta som lodjur dyker upp på folks altaner. Man hör om det då och då, kanske ser det på sociala medier eller i någon clickbait-artikel, men det händer aldrig en själv. Men i helgen fick vi bestämma helt själva (nåja, med hjälp av två ungar) vad vi ville göra. Och vad vi ville göra var att fixa. Fixa i trädgården under soliga lördagen och fixa inomhus under regniga söndagen. Helt ostressat och utan några tider att passa. Ni hör ju. Jag är fortfarande i chock över att detta faktiskt har inträffat.

Utomhus förberedde vi inför vintern. Vi tog bort utemöblerna, städade undan uteleksakerna, krattade fem och en halv 125-literssopsäckar fulla med löv och städade upp.

Gången mellan gäststugan och huset (vilket också är den väg jag tar när jag ska till bussen på morgnarna) krattades av mig och Nils. Det ser kanske fortfarande lite lövigt ut, men jag tog inga före-bilder för att visa hur hysteriskt det var innan. Förra veckan gick jag med löv upp på vaderna till jobbet.

Innan vi började fylla sopsäckar med löv fyllde vi komposten. Och ja, jag är medveten om att det där blåser bort så fort det kommer en liten vindpust, men vad skulle vi göra då?

Nils levde sitt bästa liv, och fick hoppa i lövhögar.

Nu är växthusen stängda för vintern. I alla fall det lilla. Det stora har bara en halv dörr, och saknar typ två glasskivor. Det får åtgärdas nästa år. Det kanske bara är bra, för då har de två knäppa katterna som vägrar använda kattluckan någonstans att ta sin tillflykt när det stormar.

Lekpaus!

Nu står utemöblerna i relativt tryggt förvar på altanen med tak. Let there be snow!

Här gjorde vi ingenting, det är bara min favoritvy på hela tomten. Vedskjulet under äppelträdet.

Det är så himla mysigt att hela familjen kan vara ute och fixa (eller leka, i barnens fall) tillsammans nu. Den här tomten är svår när ett av barnen inte kan gå, eftersom det är höjdskillnader och trappor och livsfarliga stup och what-not. Och vi lär behöva ha koll på barnen när de är ute och leker tills de är typ fjorton, men ett mysigt första steg är i alla fall att vi alla kan vara ute samtidigt.