Nu börjar vi närma oss slutet på vecka 43, och i jämförelse med de veckorna som varit har det varit en lugn vecka. Både i huvudet och i kalendern. Jag börjar få en del att göra på jobbet, men det är nästan bara skönt att kunna fylla dagarna med något annat än strögoogling och okynnesshoppande. Jag har tagit Otis till veterinären för den årliga vaccinationen och även fått med mig en tid för operation (tandproblem, yay). Jag har jobbat från biblioteket, sett ett genomdrag av Extas (se den!), läst barnböcker, storhandlat, upptäckt gulbetan (livets grej!) och fixat i trädgården. Alldeles lagom, med ett alldeles lagom soundtrack.
Inledde veckan med att lyssna på P3 Musikdokumentär (japp, still going strong) om Bruce Springsteen. Aldrig älskat Bruce Springsteen. Jag har väl lyssnat på de obligatoriska låtarna, The River och Born in the USA och Streets of Philadelphia och dem, genom åren, men har inte förstått den här helt oresonliga hysterin som finns bland folk när det kommer till Bruce. Jag ska väl säga att jag fortfarande inte älskar Bruce Springsteen. Men nu vet jag lite mer om honom ändå.
Jag har Halloweenpyntat! Då behöver det spelas lite Thriller, så är det bara.
Jag stod och lagade mat i veckan och tyckte att det kändes så otroligt tråkigt och dötrist och långtråkigt och inte alls underbart. Då brukar det hjälpa att lyssna på musik på hög volym. Den här dagen valde jag min gamla emo-lista, med klassiker från bland andra Tokio Hotel, My Chemical Romance, Paramore och Slipknot. Och inte minst Fall Out Boy. Hela familjen kom ned från övervåningen och undrade om jag mådde bra, men det är klart jag gjorde! Hallå! Nils gillade i alla fall den här låten, vilket var kul. Det är inte mina barn om de inte har en emoperiod.
Alltså just nu har vi en duschtvål hemma som heter Spicy Vibes (jättedålig för övrigt, rekommenderar inte), och det GÅR INTE att inte få den här låten på huvudet då.
Jag och Pelle har börjat kolla på Hjälp, vi har köpt ett franskt ruckel! och jag är så inspirerad! Jag vill kanske inte nödvändigtvis ha ett ruckel med stort renoveringsbehov i en liten fransk by där ingen kan prata engelska, men jag vill lära mig franska! Läste franska i sju år, så jag tycker att jag borde kunna någonting, och ska jag vara helt ärlig förstår jag ändå det mesta som sägs när andra pratar, men jag kan för mitt liv inte formulera en egen mening. Fungerar det att börja med Stromae tror ni?
Eftersom de inte verkar kunna sluta spela sin musik. Oavsett hur mycket ”sista turné” de har varit ute på.
frkn felicia 
Lämna en kommentar