Ögonblick

Här kommer några ögonblick från veckan som varit.

Jag var hos veterinären med Otis för den årliga vaccinationen. Jag var där JÄTTETIDIGT (fick en tid klockan åtta på morgonen, varför gör man så mot en stackars människa?), och väl där fick jag beskedet att han kommer behöva opereras om ett par veckor. Han har tydligen någon tandsjukdom som gör att tänderna löser upp sig själva? Herregud.

Jobbade hemifrån en dag och tog en promenad med familjen till biblioteket. De läste och lånade böcker och jag jobbade. Vilket koncept! Jag har nog aldrig jobbat så effektivt i hela mitt liv faktiskt.

Jag fick panik för att jag trodde att vårt träd trodde att det var vår och började få knoppar. Men det är tydligen såhär magnolior fungerar, har min mamma nu informerat mig om. Dåså.

Vi storhandlade och eftersom mäns konsekvenstänk utvecklas långsammare än kvinnors släppte Pelle lös båda barnen på leksaksavdelningen. De ville ha allt. Tog kort på det som Nils ville ha och sa att jag skulle skicka det till tomten. Nu frågar han varje dag var tomten har hans polisbil och ambulans och dinosaurie.

En speciellt utmanande kväll blandade jag ihop lite trolldeg (med svart karamellfärg, passande nog) och tänkte att det kunde underhålla barnen ett tag. Det gjorde det inte. Det underhöll mig ett tag. Barnen blev bara kladdiga och frustrerade.

Nils hängde med en eftermiddag när Pelle var ute och sprang. Han sprang nästan tre kilometer (!), med några stopp. Imponerande, tycker jag som inte ens kan springa en. Efter löprundan tog de en paus utanför entrén.

Sitter man i Nils rum med barnen, vilket jag gör ganska ofta, händer alltid samma sak. Barnen leker först själva ett tag, Nils med bilar, Märta med att dra ut saker från bokhyllan och kasta dem på golvet. Sedan kommer Märta fram en bok som hon har hittat i bokhyllan. Och då är det igång. Nils ser att jag läser för Märta, tar en egen bok som han vill att jag ska läsa, medan jag läser boken för Nils hämtar Märta en andra bok och så vidare och så vidare. Jag brukar roa mig med att lägga alla böcker jag har läst i en hög, för att se hur hög högen kan bli. Den här högen från en kväll i veckan är kanske inte rekord, men nästan.

Höstljuset på tomten tidigare idag var?! Nu är snart alla löv borta och allt känns lite naket. Naket och ovant.

Lämna en kommentar

Felicia i det gula huset

Här skriver jag av mig. Om hus inredning trädgårdsarbete barn jobb och allt tråkigt roligt fint fult som händer och inte händer i livet.