Jag är lite arg på Kent

Ja, nej, men det är väl precis vad det låter som. Jag är lite arg på Kent. Bandet alltså, inte en random människa som heter Kent. Ingen har väl missat att de ska återförenas på Tele2 Arena nästa mars, ynka åtta år efter deras storslagna ”hejdå, nu ses vi aldrig igen”-turné. Tre konserter i mars blir det, och biljetterna verkar inte bli billiga.

Grejen är att jag var på den sista konserten. Den absolut sista. Eller den som skulle ha varit den absolut sista, men som inte blir det, eftersom de verkar ha tagit slut på sina pengar ovanligt fort. De spelade Den sista sången som den sista sången, men de hade lika gärna kunna spela Musik Non Stop eller Ingen kommer att tro dig eller Vi är för alltid. Jag har skrutit skamlöst om det faktum att jag var en av de absolut sista som såg Kent live, och jag har varit så offentligt hundra procent säker på att de inte kommer köra en Elton John och åka ut på ”sin sista turné” typ fjorton gånger, och nu får jag gott äta upp allt.

Och jag trodde bättre om dem. Jag trodde att de var coola nog att faktiskt sluta när det var dags att sluta. Det blir så desperat att göra en stor grej av att man nu ”går i pension”, sälja dyra biljetter till ”den sista turnén”, till och med skriva en låt om att det här är det sista man gör, och sedan komma tillbaka och göra en stor grej av det och sälja dyra biljetter till ”comebacken”, när det bara har gått ÅTTA ÅR. Det hade varit en annan grej om det hade gått tjugo år och de återförenades för att uppträda gratis på någon insamlingskonsert för utrotningshotade bävrar eller någonting. DET hade varit coolt. Nu känns det som en money grab, och jag vet inte, jag trodde bara mer om dem än så.

En grej jag har funderat på är om någon av dem kanske har blivit allvarligt sjuk, och att de liksom vill ”passa på” att spela tillsammans medan alla fortfarande lever. Jag tror till och med att de har sagt något sådant i media, att de typ vill ”spela tillsammans medan vi alla lever och har hälsan”. Men då känns tre konserter på Tele2 Arena som en ganska stor grej att göra bara för att få spela tillsammans. Det går ju också att träffas utan publik tänker jag? Eller? Känner mig lite som Shrek i Shrek the Third: WELL, SOMEBODY BETTER BE DYING.

Jag kommer inte gå. Jag önskar att det var av principsak, men det är helt enkelt för att jag inte har pengar att lägga på det nu. Självklart hade jag tagit chansen att se dem live en gång till, oavsett hur arg jag är på dem. Och det är väl så de flesta tänker. Och det är väl det Kent vet.