frkn felicia

Nu när jag har barn har jag äntligen en anledning att pynta även de små påhittade högtiderna, som Alla hjärtans dag, Halloween, ja, ni fattar. Mina barn är egentligen alldeles för små för att bry sig, så det är ju hundra procent för min egen skull, men jag tänker att det blir en fin tradition med tiden. Och någonstans måste man ju börja. Än så länge har jag inte så himla mycket Halloween-pynt, utan det mesta kommer antingen från när jag själv var barn eller en Halloweenfest jag hade för tio år sedan. Det har legat i flyttkartonger och hängt med på inte mindre än sju (!) flyttar, och nu äntligen kommer det upp!

En mysig pumpaljuslykta och en liten pumpa, som ska lysa när vi har köpt batterier, i hallen. Och ett fränt självlysande skelett i fönstret i vardagsrummet.

Ett litet spöke med ett ljus i står nu i köket. Det köpte jag när jag var liten, men använde aldrig, eftersom man väldigt sällan tänder ljus när man är barn…

Spindelnät med spindlar så realistiska att jag, som är livrädd för spindlar, får hjärtstopp varje gång jag går in i rummet, och så en häxkittel med en kaktus i. Båda i Nils rum.

Små pumpor och döskallar är utplacerade på väl valda platser i huset.

Som sagt, mycket är det inte, men jag tänker att om man köper lite varje år blir det ju till slut något att visa upp. Till slut kanske jag till och med kan byta ut de slitna gamla pumporna som fortfarande har alkoholstänk på sig. I veckan ska vi också åka och köpa pumpor, och då blir det lite Halloween även utomhus.