frkn felicia

I helgen firade vi min pappa, som fyllde år. Det blev en riktig heldag, och ingen i familjen har tidigare somnat så fort på kvällen, men det var väldigt mysigt. Det är inte ofta vi har sådana dagar längre, med två barn och hus och katter och tomt och sådant.

Vi började med att besöka BandDagen, en fyndigt namngiven marknad i Bandhagen, där pappa sålde skivor. Vi åt årets kanske sista utomhuslunch i höstsolen, och blev jagade av årets kanske sista getingar. Det finns ingenting jag älskar mer än orimligt dyra caféluncher och ingenting jag hatar mer än getingar, så det var en riktig bergochdalbana den där lunchen.

Nils fick en sådan där heliumballong som jag alltid har velat köpa till mina barn, men som de inte har velat ha eftersom de har varit små och inte brytt sig. Det var inte hans idé den här gången heller, men han älskar den (och observera att jag skriver i presens, för vi fick en tyngd i snöret och har alltså fortfarande kvar den, något jag inte trodde kunde hända). Han fick välja vilken ballong själv och SJÄLVKLART valde han bilen. Finns ens något annat av värde i världen?

Sedan tog vi en kort bilkörarpaus hemma hos pappa (för att bilar är livet). Älskar Märtas outfit! Den bars först av min farbror när han var liten, på 1970-talet (hör och häpna, Gen Z! /tant), och har förts vidare genom släkten sedan dess. Visa mig det mjukisset från Zara Kids som håller i 45 år.

Sedan tog vi en ”kort” promenad till Bara vedugnspizza i Örby, där fick vi vänta ”en stund” på att få ett bord eftersom man tydligen inte kan boka bord där, trots att man är ett sällskap på tio personer varav två är små barn. Barnen var helt slut efter dagen och jättehungriga vid det laget, så det var självfallet en lugn och avslappnande och osvettig middag utan någon skärmtid alls för storebror eller någon juice för lillasyster. Men annars var pizzan magisk. Någon gång kanske vi kan åka dit när inte resten av Stockholms län också är där.

Fint var det också! Pelle har i takt med att antal barn ökat också blivit mer och mer lik Rudolf, ni vet Sunes pappa, så han satt och berättade för mig att den där lampan minsann var Svenskt Tenn och kostade 21 600 kronor och undrade om jag såg några kameror för den skulle vi minsann stjäla (det gjorde vi inte, för jag var inte så imponerad).

Efter en ”kort” promenad tillbaka till Bandhagen åkte vi hem och sov gott.