A Court of Thorns and Roses

Okej. Brace yourselves, här kommer åsikter om A Court of Thorns and Roses (ACOTAR) av Sarah J. Maas. För efter en liten övertalningsperiod av min syster har jag också hoppat på BookTok-trenden med Sarah J. Maas fantasyverk. Nu har jag bara läst den första boken, och vet inte alls hur det kommer att sluta, så ni som redan läst hela serien – döm mig inte för hårt.

ACOTAR handlar om Feyre, en fattig yngsta dotter till en tidigare högt uppsatt handelsman och en död mamma. Eftersom hennes storasystrar och pappa är helt värdelösa är Feyre den som ensamt ansvarar för att jaga, sätta mat på bordet och försörja familjen. När hon en dag, under jakten på mat, dödar en varg tar hennes liv en oväntad vändning. Ni kan aldrig gissa vad som hände sedan. Nej, skojar. Men vargen visar sig vara en faerie, och när hans kompis kommer för att hämnas sin kompis tar han med Feyre till faerie-landet Prythian. Där visar det sig att hennes kidnappare är både snäll och snygg, och de blir förälskade. Enter – the bad guy. En faerie-drottning som tagit makten i Prythian med våld, och som har en crush på Tamlin (som Feyres kidnappare/lover tyvärr heter). Vad som följer är våldsamt, frustrerande och erotiskt laddat.

Boken började, om jag ska vara helt ärlig, långsamt och osammanhängande. Jag har egentligen inga problem med det långsamma, jag gillar ju ändå Tolkien, och jag föredrar att förstå vilket värld jag läser om, snarare än att kastas in i något oförberedd. Däremot hade jag stora problem med det osammanhängande. Det var som att alla sociala interaktioner var dubbeleggade. Hatar de varandra eller är de kompisar, var frågan jag fick ställa mig under hela första halvan av boken, och det kändes inte som att det fanns någon poäng med att det var så förvirrande. Det löste sig ju längre in i boken jag kom, men det gjorde boken lite svårare att ta sig in i.

Feyre är den typiska kvinnliga fantasykaraktären. Fattig och obildad, men otroligt duktig på att jaga och slåss. Utsatt, men stolt. Obrydd, men så snygg att männen vänder sig om när hon går förbi. Modig och dumdristig, och osjälvisk. Skulle offra sig direkt för alla hon älskar och typ en gång pratat med. Hon är otrevlig och fördomsfull, men ingen håller det mot henne (hon är ju snygg och fattig, typ). Det luktar lite Katniss Everdeen, Clary Fray och alla andra kvinnliga karaktärer i YA-fantasy någonsin. Hon är helt enkelt skitjobbig. Men också fin, på något sätt, för trots att Feyre är en vandrande klyscha tycker jag om henne.

Detsamma gäller för övrigt de manliga karaktärerna i boken; Tamlin, Lucien och Rhysand. Riktiga klyschor alla tre, men på olika sätt. Tamlin är Mr Darcy, den till synes otrevliga grisen som visar sig vara inte bara snäll, osjälvisk och omhändertagande, utan också svinrik och så snygg att man vill klä av sig kläderna bara han kommer in i rummet. Lucien är den sarkastiska bästa kompisen, läs Simon i The Mortal Instruments, som mest är där som comic relief i början, men som gör något självuppoffrande och avgörande för handlingen. Han gömmer såklart också ett mörker inom sig, vilket är varför han använder humor för att hålla människor på avstånd. Rhysand är Snape, en person man tror är ond, och som allierar sig med de onda, men som visar sig bara spela ett spel, ofta för att rädda oskyldiga. Men här kommer det stora problemet – jag gillar det!

För såhär är det, om man bortser från de dåliga namnen (Tamlin? Really? Eller AMARANTHA, vad fan är det? Clythia tar dock priset, det låter som ett smeknamn på klitoris), så tycker jag att det är en riktigt bra bok. I slutet kunde jag knappt lägga ifrån mig den. Jag gillar att den är lite spicy, jag gillar att den är så grafiskt våldsam att jag ibland har svårt att äta när jag läser den, jag gillar att det är en bok som är så mycket bok att jag har starka åsikter om den. Så jag tänker rekommendera den. Och jag har redan beställt hem bok två och tre. Det är dock ”lång leveranstid” på böckerna, antagligen för att alla i hela världen läser den här serien just nu, så under tiden får jag läsa något annat.

I väntan på fortsättningen av serien har jag dock några (mer och mindre kvalificerade) gissningar på hur handlingen utvecklar sig, och här får jag varna för spoilers.

Tamlin dör. Mmmm, jag vet, här kan jag ha helt fel. Men det känns helt enkelt inte som att det finns en anledning för historien om Feyre att fortsätta om hon redan fått allt. Odödlighet och mannen. Nej, jag tror att han dör (eller på något annat sätt försvinner för alltid).
Feyre blir tillsammans med Rhysand. Kanske ingen högoddsare direkt, efter slutet på ACOTAR, men jag tror att de två slutar tillsammans. Han kommer kunna förstå mörkret i henne efter hennes handlingar, på ett helt annat sätt än perfekta Tamlin.
Nesta och Elain får ta en större plats. Det här kanske bara är önsketänkande, eftersom jag verkligen gillade framförallt den iskalla Nesta, men jag tror att de kommer att få stor betydelse för handlingen framåt. Kanske kommer de också till Prythian? Kanske kan mjuka varma Elain lysa upp mörka kalla Lucien? Mm, vi får se. Som sagt, döm mig inte för hårt om du har läst klart allt.
Amaranthas ring med Jurians öga kommer spela roll. På vilket sätt vet jag inte än, men jag tror att Jurian kommer tillbaka (kanske med viktig information som är avgörande i kriget mot kungen av Hybern, kanske inte).

Rena gissningar, såklart, men det blir spännande att se om jag kanske har rätt med någon av dem.