Snart är årets Musikhjälpen-vecka över. Jag älskar Musikhjälpen och har gjort det sedan start. Varje år har jag suttit bänkad framför teven eller radion hela veckan i princip, och önskat låtar och varit med i tävlingar. De senaste åren, och kanske framför allt i år, har jag dock upplevt det nästan som en stress.
Jag följer MH även på Instagram och ser hela tiden klipp på roliga eller sorgliga eller stora ögonblick som jag missar, eftersom jag ju faktiskt inte kan titta på det dygnet runt. Och jag kan liksom bli lite stressad och ledsen över att jag inte får vara en del av ögonblicken, att jag inte får uppleva dem live. Jag får alltså MH-FOMO? Det liknar känslan jag hade när jag var liten och såg bloopers och behind the scenes-klipp från inspelningen av Harry Potter. Jag ville liksom så gärna vara där att jag blev ledsen istället för road. Någon form av avundsjuka kanske. Och inte hjälper det att när jag väl lyssnar eller tittar på Musikhjälpen tycker jag inte att det händer något speciellt. Det är som att jag prickar in de lite långsammare partierna i programmet.
Så på ett sätt är det lite skönt att MH-veckan är över imorgon, för då slipper jag stressa över allt jag missar hela tiden. Haha, herregud. Jag är inte rädd att missa saker i mitt riktiga vanliga liv, men när Musikhjälpen går blir jag som en nervös tonåring som också vill vara med på festen. Aja. In och skänk lite pengar nu sista dygnet, för kampen för att ingen ska behöva dö av hunger.
frkn felicia 
Lämna en kommentar