Jag har haft ett Instagramkonto sedan tidernas begynnelse (2011, när jag gick tredje året på gymnasiet) och det känns sorgligt att ens tänka på att stänga ned mitt konto. Jag kan ju ändå följa mitt liv sedan jag fortfarande var ung och fräsch och inte kunde hantera bildfilter i den appen, och titta tillbaks på allt roligt som har hänt (och lista ut när det dåliga har hänt utifrån hur långt det är mellan bilderna, för inte har det dåliga i mitt liv synts speciellt tydligt på sociala medier inte). Bilder från fester, plugg, släktträffar, jobb, middagar, utflykter, resor. Och bilder på vänner, favoritplatser, barnen, mat, familjen, djuren, mig själv.
Jag har inte bara laddat upp en hel del roligt där, utan jag har också jobbat upp ett fint nätverk av kvinnor och mammor som stöttar mig och varandra i allt möjligt (anmärkningsvärt att inte en enda pappa hör av sig när jag skriver om problem eller dilemman med föräldraskap, utan endast mammor). Det är ju kvinnor och mammor som jag känner och såklart kan höra av mig till ändå, men det skulle vara svårare att nå alla samtidigt. Det nätverket har räddat mig många gånger när jag har varit redo att ge upp på föräldraskapet och jag är varenda en som har hört av sig med tips eller stöttning när jag har bett om det evigt tacksam. Vad skulle jag göra utan det nätverket?
Och så det mindre livsavgörande, men ack så roliga ändå. Alla memes, reels, recept, husmorsknep och pysseltips jag har sparat i appen. Hur hittar jag det igen? Skriver jag ned recepten och tipsen utan att ha testat dem? Skriver jag ut dem, som en pensionär? Ska jag bli en sådan som inte hänger med i en enda meme? Eller behöver jag skaffa TikTok?
Ni hör ju. Det finns många anledningar för mig att ha kvar Instagram. Det här låter nästan som ett hyllningsinlägg till appen. Det finns bara ett litet problem. Jag står inte ut med den. All denna reklam och föreslagna inlägg och skit som kommer upp och är i vägen för det jag faktiskt vill se. Och jag fattar att de skruvar upp skiten för att folk ska tröttna och börja betala för att slippa reklamen, men jag tänker inte betala för något jag har använt gratis i 12 år! Så för första gången på hur lång tid som helst funderar jag på att säga tack men nej tack till Instagram. Kanske lägger jag all min fokus på bloggen igen, som att det vore 2009?
Och jag skulle vilja uppmana er andra att göra samma sak. Skippa Instagram och börja blogga igen, jag tycker det är genuint kul att läsa om era liv! Och på så sätt behöver jag inte missa allt kul som händer, samtidigt som jag slipper leta bland reklam och föreslagna videos på folk som dansar bredvid sina sjuka barn (det sjukaste jag sett för övrigt?) för att komma till det viktiga. Livet var väl inte så illa 2009 ändå?








Lämna en kommentar