Bröllop – brudskål och lokalen

Okej, nu har jag skrivit några deppiga blogginlägg på rad om tråkiga seriösa saker. Dags att glömma verkligheten och liva upp stämningen lite! Vad är väl inte lite verklighetsflykt en torsdag såhär? Vi kan väl gå tillbaka lite drygt ett år i tiden till vårt bröllop, och fortsätta där vi lämnade det…

Efter porträttfotograferingen tog jag och Pelle vår lånade bröllopsbil (en svincool Lada Niva som vi fått låna av Pelles chef) och åkte i snabba 60 kilometer i timmen (för tydligen sprängs bilens motor om den går snabbare) till bröllopslokalen. Där stod gästerna och väntade på oss utomhus, för vi var otroligt modiga och planerade en brudskål utomhus i oktober.

Jag tänkte typ att vi skulle komma dit och få våra glas med skumpa, att vi skulle skåla alla tillsammans och att det sedan naturligt skulle bli mingel. Men icke. Alla blev tysta och tittade på oss och verkade förvänta sig att vi skulle säga något. Vi hade inte förberett något alls, så jag släpper ur mig något i stil med ”ja, men stå inte och titta på oss, mingla istället” i ren panik. Kanske inte den trevligaste och naturligaste under press.

Lokalen vi hade hyrt var helt fantastisk! Och vi hade lagt en hel del tid på dukning och pynt dagen innan. Jag är så glad att fotografen tog sig tid att ta lite bilder på hur det såg ut inuti.

Jag kan varmt rekommendera Ladugårdens Pub & Sal i Enhörna.

Vi döpte borden efter platser som varit viktiga för oss tillsammans. Honnörsbordet var döpt till Budva, eftersom det var där vi blev tillsammans.

Min svågers pappa bryggde en speciell bröllopsöl till oss och min syster designade etiketterna, utifrån en bild jag har tagit på Pelle.

Det var så många fina människor som gjorde så många fina saker för oss, och som gjorde det möjligt för oss att få vårt drömbröllop. Min mamma som odlade och fixade alla blommor och sydde servetter, min kompis mamma som odlade pumpor och lånade ut partytält, min svågers pappa som bryggde ölen, min syster och svåger som åkte till Tyskland och köpte dryck, brudföljet som fixade allt allt allt. Det känns omöjligt att visa sin tacksamhet tillräckligt, men tacksamma är vi. Så in i bomben.

Alla bilder är tagna av Sara Holmberg.