frkn felicia

Trots att jag rent rationellt vet att alla hjärtans dag är en dag som bygger på kommersialism och onödiga inköp som inte gör någonting för varken miljön eller inflationen kan jag inte låta bli att tycka att det är en så mysig liten minihögtid. Jag och min man har aldrig gjort något storslaget på alla hjärtans dag, och vi köper inte några dyra presenter till varandra, men vi ser det som en möjlighet att äta något extra gott, kolla på en romantisk film (det kanske är mest för min skull) och mysa. I år var inget undantag, trots lågkonjunktur, graviditetsillamående och en ettåring som håller på att få fyra tänder samtidigt.

Efter jobbet, som jag var på pinsamt få timmar en solig alla hjärtans dag, åkte jag och köpte den obligatoriska buketten och chokladasken till min man. På blomaffären var det jag och en massa män i olika åldrar. Köper inte kvinnor blommor till sina partners? Är det någonting jag har missat? Ska inte män uppskatta blommor, eller är det bara en kollektiv vana? Eller var det bara en slump att jag var den enda kvinnan i butiken just då? Oavsett så fick jag med mig buketten, chokladasken och en parkeringsböter (gravidhjärnan ställde p-skivan en timme fel). När jag kom hem hade Pelle och Nils rött på sig, dagen till ära.

Pappalediga Pelle hade också förberett ett litet alla hjärtans dag-pyssel till oss. Vi klippte ut hjärtan, skrev hälsningar på dem och hängde upp dem som en girland ovanför vardagsrumsbordet. Det blev jättefint, tycker jag som är helt opartisk. Och en himla mysig tradition att hålla i även sen när vi har större barn, som kan vara med på det!

Jag var supersugen på indiskt igår (och alla dagar, det och Subway-mackor har blivit mina stora gravidcravings den här graviditeten), så det blev det för oss allihopa. När jag hade nattat en supertrött och gnällig Nils på typ rekordtid tände vi en brasa, tog fram jordgubbar med smält choklad och kollade på The Bodyguard. Det var så mysigt att det förslår! Och jag vet att en inte behöver vänta på alla hjärtans dag för att ha det mysigt tillsammans, och det gör vi inte heller, vi har det ofta oförskämt mysigt. Men jag uppskattar ändå påminnelsen varje år. Och för vissa är det bara en vanlig dag, och det är helt okej det också.