Herregud vad länge sedan det var jag skrev något här. 242 dagar, för att vara exakt. Det har hänt massvis med saker sedan dess, och vissa av dem kanske till och med förtjänar egna inlägg. En sommar av föräldraledighet har passerat, jag har gift mig, åkt på bröllopsresa, börjat jobba efter föräldraledigheten (och dessutom på ett nytt jobb) och nu i dagarna har jag hanterat julstök, ettårskalas och nyårsfirande på bara några dagar. Utöver det har det ju såklart hänt oändligt mycket små, roliga, tråkiga, stora, ledsamma, glädjefyllda och ibland helt neutrala saker också. Det är svårt att sammanfatta 242 dagar i livet i bara en liten text.
Varför jag helt plötsligt gick in här och tryckte på ”Skriv” igen, efter nästan åtta månader, kan jag inte riktigt svara på. Det handlar kanske framförallt om uttråkning på ett nytt jobb och ett behov av att få känna mig kreativ igen. Det kan också handla om att alla mina timmar borta från min bebis behöver ersättas med någonting som känns meningsfullt (och jag kommer nog aldrig vara en sådan person som tycker att sitta på ett kontor och svara på mail åtta timmar om dagen känns meningsfullt). Inte vet jag varför en blogg som ingen förutom jag själv och min mamma läser skulle räknas som meningsfull, men så är det. Jag hoppas att jag kan hålla i skrivandet också, det närmsta jag kommit tidigare är den blogg jag hade under gymnasietiden (d.v.s. mer än tio år sedan), och den skrev jag i tre år.
Jag tror att jag kommer försöka sänka ambitionsnivån något när det kommer till bloggen och inläggen här. Det blir en för hög tröskel om varenda inlägg ska vara snyggt och genomtänkt och smart och välarbetat. Jag är väl inte Underbara Clara heller? Det är ju för min egen skull jag skriver och publicerar, så om någon som råkar klicka sig in här ser en kvalitetsförsämring mellan maj 2022 och januari 2023 är det helt medvetet.
På återseende (hoppas jag)!
frkn felicia 
Lämna en kommentar