frkn felicia

Herregud vilka dagar det har varit. Jag har av någon outgrundlig anledning bestämt mig för att jag kan få en massa saker gjort samtidigt som jag är föräldraledig med en tre månader gammal bebis. Det är konstigt att jag helt plötsligt har fått för mig det, eftersom jag har varit så duktig på att ta det lugnt och i vår takt och att tänka att jag inte behöver fixa en massa de första tre månaderna. Men det var som att jag glömde att en bebis tar upp all ens vakna tid?

Mitt tillfälliga, och destruktiva, mindset ledde hursomhelst till ett migränanfall. Det kom tack och lov i helgen, så min fästman var hemma och kunde hjälpa till med bebisen. Men det var inte förrän nu i början av veckan som jag kände att jag behövde ändra på något. Det var när jag stod i duschen på kvällen, efter att ha nattat bebisen och kunnat smita iväg till badrummet för min dagliga ensamstund, och inte kom ihåg vad jag hade gjort den dagen. Hur mycket jag än försökte kunde jag inte minnas någonting utöver nattningen. Och det gäller fortfarande. Jag vet att vi gjorde flera saker den dagen, men jag kan för mitt liv inte komma på vad.

Så nu har jag fått bromsa in och växla ned och lägga i backen och sen tog bilkörningsmetaforerna slut. Jag har fått inse att så länge jag är föräldraledig är bebisen mitt jobb och även om det självklart är jättekul att planera bröllop och påskpynta och fixa spexiga överrasknings-powerpoint-presentationer om bröllopsresan (ja, det är en grej) till min fästman kan det inte prioriteras. Jag kan inte ha hundra saker i huvudet samtidigt som jag försöker lista ut vad en skrikande bebis vill och fixa någon lunch till mig själv. Tänk att det ska vara så svårt att komma ihåg något så enkelt.

Jag hoppas att jag kan sortera upp lite i huvudet nu och att jag slipper fler minnesförluster. Även om vi inte kan göra så mycket, vill jag ju komma ihåg vad vi inte gör.