Idag har jag gjort någonting som jag har skjutit på i flera månader. Någonting som har känts så tråkigt och nödvändigt och själadödande och som i verkligheten tog typ femton minuter. Jag har tvättat, eller diskat, bebisens ärvda leksaker.

Alla som har fått barn vet ju att andra människor inte är sena med att ge bort sina gamla bebiskläder och -leksaker. Jag har aldrig varit med om en liknande kavalkad av presenter och ”har ni en sådan här, för ni kan få våran annars”. För oss, som är förstagångsföräldrar och därför inte hade någonting hemma, har det varit jättebra. Vi har kunnat spara in hundratals (antagligen tusentals) kronor som annars hade lagts på kläder och leksaker, och har dessutom sparat på miljön.

Det svåra med att få, eller få köpa, sakerna från andra är att en inte kan kontrollera vad det är i leksakerna eller vad de är gjorda av. Jag har ingen aning om plasten i de leksaker som min bebis kommer tugga på är farlig eller inte, om de släpper en massa mikroplaster som kommer ge honom problem att skaffa barn senare i livet eller om han överhuvudtaget borde få leka med dem. Det verkar finnas så många olika råd till föräldrar, och ofta råd som i praktiken säger emot varandra, att det är svårt att veta vad en ska lita på. En får nästan bestämma sig för vad en ska tro på, eftersom forskningen verkar kunna komma fram till det mesta (beroende på vem som finansierar forskningen kanske).

Jag har själv inte köpt några leksaker i plast, vilket främst beror på att jag inte har köpt några leksaker alls än. Jag gillar också både estetiken och hållbarheten med trä, även om det kanske inte är riktigt lika skönt för barn att bita i. Men plast verkar vara oundvikligt i leksaker. Och kanske är det faktum att det fortfarande görs leksaker i plast ett tecken på att det inte är alltför farligt? Men hur är det då med ärvda leksaker, speciellt de leksaker jag själv lekte med när jag var barn? Hur bra är 28 år gammal plast egentligen?

Jag kan helt enkelt inte riktigt bestämma mig för hur vi ska göra med plastleksaker och har inte orken att sätta mig in i ämnet, just nu i alla fall. Ska jag gå på de alarmistiska rubrikerna eller ska jag lita på att leksaksföretagen vet vad de håller på med? Jag väntar med att ge ett definitivt svar på den frågan, diskar klart de ärvda leksakerna och börjar oroa mig för nästa sak.

Lämna en kommentar

Felicia i det gula huset

Här skriver jag av mig. Om hus inredning trädgårdsarbete barn jobb och allt tråkigt roligt fint fult som händer och inte händer i livet.