En av de mysigaste sakerna jag vet är att få ersätta de mörka, mustiga vinterdetaljerna i vårat hem med ljusa, våriga detaljer när det börjar ljusna ute. Jag tycker i och för sig att det är precis lika mysigt att ta fram de mörka, mustiga detaljerna när hösten anländer… Jag kanske bara tycker om förändring? Men i alla fall. Det är oavsett vad väldigt härligt att få hemmet att kännas aningen ljusare och fräschare. Vårat hem är ganska mörkt i sig, vi har till exempel inga fönster i söderläge, vilket gör att ljuset som kommer in i huset är relativt begränsat. Vi har också målat med ganska mörka färger på väggarna och har mycket trämöbler. Huset gör sig väldigt bra under vinterhalvåret, men att få en somrig känsla är i princip omöjligt, och en får jobba med detaljerna istället.

I sovrummet brukar det räcka att byta till krispiga vita lakan och städa. Nu när vi har en liten bebis hemma är det i princip omöjligt att hålla sovrummet städat och det ligger högar med ren tvätt som väntar på att sorteras, urvuxna bebiskläder och barnböcker överallt. Jag tänker faktiskt inte ens försöka hålla fint här inne just nu, det får vara kaos så länge det behöver vara det, känner jag. Men det känns ändå fräscht med vita lakan.


Vardagsrummet är svårare. Det är ett mörkt rum, som bara har sol tidigt på morgonen, så för att få det här rummet att kännas ljust och fräscht skulle en i princip behöva måla om och byta ut alla möbler. Jag gör istället så att jag byter till pastelliga textilier, linneduk på matbordet och mina somrigaste ljusstakar.



Bebisens korg, som han har ärvt från sin farmor och som också står i vardagsrummet, har fått en sommarbäddning. Den virkade katten har min mamma gjort.


I köket, som faktiskt är husets ljusaste rum, jobbar vi också med somriga textilier.
När det här är fixat, och vårstädningen är gjord (åh vad jag längtar tills vi har tid med det, trodde jag aldrig att jag skulle tänka), skiftar fokuset ut och insidan av huset glöms bort fram till september. Det är väl lite ironiskt ändå, att det mysiga vårfixet aldrig riktigt får avnjutas.







Lämna en kommentar