Nu är det här! Eller ja, nu börjar det i alla fall närma sig. Ljuset i slutet av tunneln. Eller våren, som en säger i folkmun. Det är ljust när jag vaknar och en bra bit in på eftermiddagen. Solen når nu nästan in i hela huset under dagen, och termometern visar plusgrader över fem varje dag. Hoppet återvänder, med andra ord. Nu lever vi ju i Sverige, så det kommer ju komma ett eller ett par bakslag med snöstorm och kyla, men nu vet en att det inte kan vara så länge. För våren är på ingång!
När jag var ute och gick häromdagen fick jag uppleva de första riktiga vårtecknen. Som tur var hade jag med mig kameran och kunde fånga några av dem.
Det första och viktigaste vårtecknet är gruset. Gruset som knastrar under gympadojorna, som en har på sig för första gången det året. I år knastrade även gruset under barnvagnen, vilket får mig att känna mig oerhört lyckligt lottad. Jag har längtat så länge efter att få ta långpromenader med mitt barn i en barnvagn och nu får jag äntligen göra det.
Jag fick även se säsongens första fjäril. De säger ju att färgen på den första fjärilen avgör hur resten av ens år kommer vara. En mörk fjäril betyder ett mörkt år. Jag väljer därmed att blunda för just den lilla biten av skrock.
KNOPPAR!
På sina ställen ligger snön kvar och sakta töar bort. Det är en speciell känsla att gå och svettas i solen medan snön ligger i skuggan. Det är en hoppfull känsla.
frkn felicia 
Lämna en kommentar