frkn felicia

Alla människor i hela världen brås på en kvinna som vi kan kalla för Eva. Hon levde i Afrika för ungefär 200 000 år sedan. Vi som är Evas ättlingar bär på DNA som är i stora delar identiskt. Bara små variationer skiljer oss åt. Dessa små skillnader berättar om hur våra anor en gång befolkade jorden.

Min Europeiska Familj – de senaste 54 000 åren av Karin Boje

Min Europeiska Familj är skriven av Karin Boje, som en del av hennes resa mot att ta reda på varifrån hon och hennes familj kommer. Det är en faktabaserad bok som tar oss ibland så långt bak i tiden som 200 000 år. Den bygger till en viss del på vad hon och andra amatörsläktforskare har kommit fram till och till stor del vad forskningen inom bland annat arkeologi visar. Boken ger en övergripande bild över hur människorna har rört sig över jordklotet i princip sedan vi klev ned från träden och fram till nutid. Eller ja, om en nu kan kalla vikingatiden för nutid. Karin Bojes egen familj får vi följa ända fram till riktig nutid, till henne och hennes föräldrar.

För mig, som är väldigt historieintresserad men inte kan någonting om arkeologi, var det som att få ge sig in i en helt ny värld. Men det är det ju inte förstås, det är ju vår värld. I princip allt jag läste var nytt för mig, vilket fick mig att undra vad jag egentligen lärde mig när jag gick i skolan. Jag antar att eftersom samtliga historielektioner i årskurs 8 i grundskolan ägnades åt andra världskriget fanns inte plats att nämna att vi alla som lever härstammar från en och samma kvinna och en och samma man. Men jag tänker ändå att det hade varit värt att kanske ersätta lektionen där vi tittade på Pans Labyrint med en lektion om hur vi européer har blivit det vi är idag tack vare tre stora invandringsvågor (något som kanske hade motverkat en del fördomar bland ungdomar).

Även om boken ibland var lite väl teknisk, jag personligen klarar mig i livet utan att veta exakt hur forskare gör när de tar fram mitokondrie-DNA från 5 000 år gamla skelett, tyckte jag att den var väldigt underhållande. Jag vet inte om det är föräldraledigheten som gör mig så sugen på att lära mig nytt, men det är jag, och den här boken var som en lagom stor dusch av ny kunskap. Det var dessutom kunskap som levererades på ett sätt som gör att jag, helt ny på området, kunde förstå. Jag håller med en av recensionerna på baksidan som lyder ”obligatorisk läsning”. I alla fall om en är en någorlunda historieintresserad europé.