”Ryssland har invaderat Ukraina” var inte en mening jag trodde att jag skulle få läsa under min livstid. Jag kanske är alldeles för naiv och godtrogen, men jag har endast kopplat ihop erövringar av land med 1500-talets stormakter och 1800-talets kolonialism. Inte trodde jag att ett politiskt styre skulle få för sig att invadera ett annat land på påhittade grunder (som att jag har glömt annekteringen av Krim?) år 2022. Det känns liksom förlegat. Men ändå vaknade jag imorse av att min fästman viskar (för att inte väcka bebisen): ”Ryssland har gått in i Ukraina. Det är krig”. Ja, men god jävla morgon då!
Jag sitter just nu med radion i bakgrunden, där de följer utvecklingen under dagen. Jag kollar på sociala medier och nyhetsflöden och kunde nyss läsa att ryssarna har tagit sig in i Kiev. Huvudstaden! Jag har en kompis som är ifrån Ukraina och hon skickar kontinuerligt uppdateringar kring sina kompisar och sin familj där nere. De är utspridda i landet, men alla påverkas. Jag tänker tillbaka på min resa till Ukraina för fyra år sedan, där vi besökte Cherkassy och Kiev, och hoppas att jag inte kommer behöva säga att ”jag besökte Ukraina innan kriget, då såg det ut såhär” till mina barn.
Vi får be till vilken gud, djävul eller demon vi än tror på att fler människor slipper dö och att Putin tar sitt förnuft till fånga och stoppar invasionen av Ukraina. Och under tiden kan vi skänka pengar, varenda liten krona gör skillnad, för att stötta organisationer på plats. Svenska Röda Korset, bland andra, har funnits på plats sedan konflikten startade och räddat liv.
Bilderna är tagna under min resa till Ukraina år 2018. De är tagna med min analoga kamera Nikon 35Ti och med filmen Portra 400, för den intresserade (men känns nästan konstigt att ens nämna det med allt som pågår).
frkn felicia 
Lämna en kommentar