frkn felicia

Det här är mitt allra första blogginlägg. Eller ja. Det är det verkligen inte. Det är kanske mitt sjuhundrade blogginlägg. Men det är mitt allra första blogginlägg på den här bloggen. Jag har bloggat till och från i 15 år. Den enda blogg jag lyckats hålla i med någon form av regelbundenhet var den blogg jag skrev under tiden jag gick på gymnasiet. Från min första dag på gymnasiet till studenten. Sedan har bloggar kommit och gått, med olika teman och varierad framgång.

Jag är osäker på exakt vad det var som fick mig att ta steget att starta en ny blogg. En blandning mellan en rädsla att lägga ut för mycket på Instagram, där det är så många som följer mig som saknar samma intressen (jag vet, vem bryr sig, men det råkade vara så att jag gör det), inspiration från att ha börjat läsa Underbara Claras blogg och ett behov av ett kreativt utlopp under min föräldraledighet kanske. Det känns kanske lite safe att starta en blogg också, något som beskrivs som ett döende medie. Det är ingen som kommer tro att jag tror att jag är någon (jag vet, vem bryr sig, men men).

Jag kan nog inte säga exakt vad som kommer att finnas på den här bloggen. Det jag känner för. Inredning, böcker, musik och trädgård lär dyka upp, precis som generella funderingar och tankar kring livet, föräldraskap och annat filosofiskt som jag egentligen inte har någon auktoritet i överhuvudtaget. Jag startade bloggen för mig själv, och jag ska försöka skriva för mig själv också. Vill någon annan läsa mitt svamlande är väl det kul, men jag ska försöka att inte har något mål med den här bloggen.

Vi får se hur länge det håller i den här gången. Det ska bli kul!